Sunday 27 April 2014 photo 1/1
|
Skulle bli sjukt tacksam om ni läste igenom min långa text! Det skulle betyda mycket för mig! <3 Jag trodde jag skulle mista honom. För snart över 2 år sen. Började pappa gå ner i en djup depression pga hans ensamhet. Han hade bara jobbet och tv:n hemma. Och någon att vinka till när han mötte någon i bilen. Och såklart mig och min bror. Men som vi endast såg ca 1 gång per månad. Han började dricka kanske en öl om dan. Och 1 år senare var det från öl till en sprit flaska. Och våra besök till pappa blev allt färre. Med tanke på att han bara drack sig full och deckade i soffan när vi kom dit så kändes det inte som någon ide att åka 30 mil för att träffa sin pappa som bara låg och snarkade i soffan. Våra besök blev allt mindre och mindre. Och en kväll när vi åkte dit blev allt kaos, jag och pappa grälade. Han var full. Och han kastade ut mig igen. Vilket gjorde att jag var djupt ledsen och åkte hem till Mora igen samma dag. Efter det hörde han inte av sig på en och en halv månad. Sen ringde han mig men jag var för rädd för att svara. Jag var inte redo. Sen efter 2-3 månaders tid utan att prata alls så ringde jag upp honom. Jag stod inte ut längre. Jag grät i skolan, jag grät hemma, vart jag än gick. Vi rede ut saken och vi båda grät i telefon. Sedan bestämde vi en helg jag skulle åka upp till honom igen. Och efter det var allt som vanligt igen. Drickandet fortsatte. Sovandet. Allt.. Jag såg alltså min pappa tyna bort i alkoholen. Det var jobbigt. Riktigt jävla jobbigt. Sedan gick rutinerna som vanligt. Jag fick övningsköra ner på Sveg med min berusade pappa som handledare bredvid mig. Även jag riskerade saker pga hans drickande. Bara för att vi skulle kunna handla mat osv. Vi träffades varannan helg. Men en helg när jag var i Mora fick jag ett meddelande från min kompis att hon hade sett min pappa blivit hämtad av ambulans vid ok q8. Jag blev genast orolig och trodde han fått en hjärtinfarkt med tanke på hans dåliga hjärta. Jag ringde hans telefon och min farbror svarade. Och han sa " jag vet inte riktigt hur jag ska säga detta till dig, men" och just då trodde jag han var död. Men sedan fortsatte meningen. " din pappa körde berusad och föll ihop utanför sin bil och somnade." Då bröt ilskan upp och jag var så besviken. Jag skämdes. Vi pratade klart och direkt efter att vi lagt på ringde pappa. Och med min besvikelse så skylde han rattfylleriet på mig och min bror. Jag kokade av ilska och la på. Sen kom tårarna. Jag visste inte vad jag skulle göra. Han hade gått alldeles över gränsen nu. Och jag ville inte bara stå där och titta på.. Titta på när min pappa försvann pga den där jävla alkoholen. Efter rattfylleriet sa han att han aldrig skulle röra alkoholen igen. Han sa det hela veckan tills vi kom till honom den helgen. Då all förhoppning brann upp. Redan samma dag som vi kom dit tog han 2 öl. Och Emil blev förbannad och sa. " kan du lova att ge fan i att dricka efter den där ölen du håller i handen nu!?" Pappa tog hand på det. Och vi litade på det. Dagen därpå blev vi lika besviken igen. Jag vaknade av skrik mellan min bror och pappa i köket. Sedan kom Emil rasande in på mitt rum med en kvarting sprit i handen och sa "tycker du det här är okej Emma? Han lovade att inte dricka mer och ändå köper han sprit det första han gör" jag var mållös. Jag fick inte fram ett ord.. Jag bara låg där och stirrade på spriten. Och pappa som stod bakom flaskan och skämdes. Dagen blev allt jobbigare. Emil gick igenom hela huset och hittade sammanlagt ölburkar och spritflaskor. Han hällde ut varenda droppe av vad han hittade. Sammanlagt blev allt han hitta en full kasse med spritflaskor. Plus ölburkar som blev över 100kr när vi pantade det. Sedan åkte vi hem till Mora igen. Jävligt besvikna. Månaderna gick och han blev bara värre och värre. Och nu på påsklovet åkte jag till Danmark med mamma, Emil och min styvpappa. Men det blev inte alls så kul som jag tänkt. Pappa ringde dagen efter att vi kommit dit. Och sa att han hade råkat ut för något. Men han sa att vi tar det när vi kom hem igen istället. Så vi la på och jag fattade direkt att han hade kört full och blivit av med körkortet. Han ringde igen 3 dagar senare. Och sa " jag kan inte hålla det inom mig längre. Jag måste berätta". Sen blev det tyst en stund. Och sen sa han."Jag ligger på Östersunds sjukhus. Jag körde full i onsdags. Och blev stoppad av polisen. Jag blev av med körkortet. Vilket gjorde att jag fick ett nervsammanbrott och hamnade här. Och nu blir jag behandlad för alkoholen. Min lever är väldigt dålig och jag har inga vitaminer kvar i kroppen.. " Jag hörde att han var påväg att gråta i telefonen. Och Jag fann inga ord. Jag var i chocktillstånd. Jag var inte alls beredd på att han skulle ligga på sjukhus.. Även efter alla svek från min pappa så var det trots allt min pappa. Han har alltid ställt upp för mig och jag älskar honom och fattar att han har det jobbigt. Så ett av mina sista ord i telefon var. "Jag vet att du klarar det här bra. Kämpa pappa. Jag finns vid din sida hela tiden." Sen la vi på och jag brast ut i tårar. Sedan kom vi hem från Danmark och fick landa 2 dagar i Mora innan vi åkte vidare hem till pappa. När jag kom hem till pappa hade hade lagat god mat. Städat hela huset och kom fram till mig och sa "välkommen hem gumman" och omfamnade mig länge. Efter hans behandling på sjukhuset blev han en helt annan person. Han var vaken hela dagen. Han var glad. Han umgicks med oss på riktigt för första gången på över 2 år. Min pappa är tillbaka. Min riktiga pappa. Vi städade bilen tillsammans, vi grillade. Vi gjorde saker vi inte gjort på väldigt länge. Och gladare har jag aldrig varit. Jag trodde han skulle dö pga hans övervikt+hans dåliga hjärta+ alkoholen. Jag trodde hans kropp skulle kollapsa helt. Vilket den var påväg att göra. Men nu är han påväg till samma glada Goa pappa igen. Vilken lycka! Han kommer fixa detta nu. Förhoppningarna är större än någonsin nu! Kämpa pappa för jag kämpar med dig så att du ska klara dig ur skiten! ❤️ Tack för att ni läste. ❤️❤️
Annons
Geo tag
Comment the photo
Louise Matsson
Mon 28 Apr 2014 23:00
Läste allt vännen och jag hoppas starkt på att allt kommer bli bra för det är du värd. Det är jättebra att han kämpar och du är stark som finns där vid hans sida. <3
Emmday
Sun 27 Apr 2014 23:51
Fan, hela texten kom inte med, men jag kör väl på ett kapitel 2 senare !
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/emmday/517915099/