Thursday 18 March 2010 photo 1/1
|
Jag saknar min bror, inte som att det inte vore vara uppenbart. Jag saknar honom säkert inte mer än någon annan av hans familj, men jag tog det nog hårdast, jag fick mitt enda syskon som jag litade på, och som jag alltid visste skulle vara där för mig borttagget bara för att han inte kunde få den hjälp han behövde. Jag antar att det är andledningen till varför jag är som jag är nu, att jag beter mig annorlunda från alla andra, att jag är "Bråkigare" eller rentutav ADHD liknande, bara för att jag blir glad av att hålla på så, det får mig att inte tänka på det som gör så jäklaförbannat ont.
Jag kan knappast påstå att jag fejkar mina skratt, eller att jag är glad, men ibland orkar jag bara inte, och då går oftast allt åt helvete.
Längsta jäkla texten jag någonsin skrivet, hah.
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/emoboycutcut/448495603/