December
Sunday 19 August 2012 photo 1/1
|
Min lilla hjärtepojke, jag minns den första gången jag såg dig som om det var igår, trots att det nu är över sju år sedan. När vi kom in i hallen hos dem vars katt nyligen blivit mamma till några av de sötaste kattungarna jag någonsin sett. Alla de andra småttingarna var redan tingade, men ingen ville ha dig. De klagade på att du hade ett stort huvud för en sådan liten kropp, stora öron på det ändå så lilla kattungehuvudet, långa baktassar redan så liten och en något kortare svans än alla de andra små. Inte brydde väl jag mig om det, jag föll för din charm direkt. Att ett sådant litet liv kan göra en kär så fort. Jag längtade och längtade, väntade och väntade på att vi skulle få hämta dig så du skulle få bli min och bara min, förevigt.
Dagen kom. Vi åkte till de dåvarande ägarna för att hämta hem dig. När du klev ut ur buren på golvet i mitt rum för första gången, så hade du fortfarande inte fått något namn. Jag beskådade dig en stund när du nosade in ditt nya hem, och sen slog det mig bara - du ska heta Nalle. Så blev det, och en liten Nalle har du varit ända sedan dess.
Du har aldrig riktigt varit den där katten som frivilligt hoppar upp och lägger sig i knäet på en, men när du gjort det och man börjat kela med dig så har du efter ett tag dreglat ner hela handen. Och bara man pillade lite på baktassarna på dig så sa du ifrån genom att smälla till en med ena framtassen och fräsa till. Du var ofta ute om nätterna, och vad du gjorde då är det nog ingen mänsklig varelse som vet. När man såg dig ute påväg hem från skolan, och lockade på dig för att få klappa dig, så smet du nästan alltid bara iväg. Det är dessa saker som gör en katt till just en katt, ett självständigt liv helt enkelt.
Du mådde dåligt de sista dagarna, veterinärerna sa något i stil med "denna katt mår inte bra alls", men de hann nog aldrig riktigt lista ut vad det var som egentligen var fel. De kämpade för att rädda ditt liv i några dagar, gav dig penicillin och smärtstillande. Inatt tyckte de att du lidit tillräckligt mycket, så du fick somna in. Och bra är väl det, så att du slipper lida, men fan vad jag kommer sakna åsynen av dig. Att bara se dig sitta där på fönsterbläcket utanför köket och titta in, att ligga på altanen och njuta i solen, dina oh så vackra skruvade liggställningar i det nyklippta gräset. Jag kommer sakna allt med dig, även dina dåliga stunder. För du har alltid varit, och är fortfarande trots att du inte är livet, min och bara min lilla hjärtepojke ♥
Det här är en av många många hundratals bilder jag fick ta på dig under alla dessa år, dessvärre den allra sista..
♥ Vila i frid min älskade lilla Nalle, 9/5 2005 - 19/8 2012 ♥
Annons
Camera info
Camera iPhone 4S
Focal length 4 mm
Aperture f/2.4
Shutter 1/1400 s
ISO 64
Comment the photo
malinsfruu
Sun 19 Aug 2012 13:26
åh vad fint du skrivit Emelie... Jag gråter nästan, men han har det nog bra i himmlen och han får nog fina kattvänner där uppe. Glöm inte att han alltid kommer finnas i ditt hjärta!!
Emelie
Mon 20 Aug 2012 08:39
Tack Moa, ja han har det nog bättre där än han hade det de sista dagarna i livet, och det kommer han verkligen att göra!
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/emsanish/508780458/
Visa toppen
Show footer