September
Friday 14 August 2009 photo 2/5
|
Langar väl upp en text som jag inte tänkt göra ett skit med
<span style="line-height: 115%; font-family: ">För det finns gånger man vill lägga sig ner och ge upp/
och aldrig mer vakna upp och känna hur ens ögon svider/
För att man gråter och lider, för något man tog för givet/
Man tar piller efter piller, ihop om att lindra lite/
men sen hamnar man ännu längre ner i skiten/
och depressionen tar över all kraften/
Jag skriker inombords och faller snart ner för kanten/
jag fann lyckan och hade den en kort sekund i handen/
men lyckan rinner sakta ut i sanden/
Jag försöker prata med andra men det finns ingen som förstår/
hur jag egentligen mår, när jag går runt med ett fejkat leende/
För att dölja så ingen kan se det/
Men det kommer komma stunder då det är svårt att se ljuset/
det kommer kännas hårt, att lyfta upp blicken mot personen som svek en/
som krossar genom sina blickar och du faller när du tomt står och tittar/
mot personen du en gång lärt dig att älska/
som nu står ensam kvar med nästa person, som kanske har mer tålamod/
än du hade, som inte var lika svartsjuk som du en gång varit/
och du får ångest för att du inte kan ligga bredvid mer, och bli kallad för ”min”/
sakta känner man hur gråten kommer upp i halsen/
man sväljer svårt ner den, för att inte visa att man känner sig sviken/
och bedragen, hur den andra ens kan leva i vardagen/
när man själv kämpar för att ens klara av den/
jag försöker så hårt att hålla huvudet uppe sen när du går/
och det är först nu jag förstår, att kärlek som vår det finns inte/
att vara för blind för att se, att den man går tillsammans med/
inte menar något av det hon säger/
utan egentligen bara vill vara något liknande vänner/
men hon säger aldrig hur hon känner/
för hon fejkar varje kyss som hon ger/
som dock bara händer när det inte finns någon annan som ser/
men för varje leende hon ger, faller du bara mer och mer./
ja osv osv
<span style="line-height: 115%; font-family: ">För det finns gånger man vill lägga sig ner och ge upp/
och aldrig mer vakna upp och känna hur ens ögon svider/
För att man gråter och lider, för något man tog för givet/
Man tar piller efter piller, ihop om att lindra lite/
men sen hamnar man ännu längre ner i skiten/
och depressionen tar över all kraften/
Jag skriker inombords och faller snart ner för kanten/
jag fann lyckan och hade den en kort sekund i handen/
men lyckan rinner sakta ut i sanden/
Jag försöker prata med andra men det finns ingen som förstår/
hur jag egentligen mår, när jag går runt med ett fejkat leende/
För att dölja så ingen kan se det/
Men det kommer komma stunder då det är svårt att se ljuset/
det kommer kännas hårt, att lyfta upp blicken mot personen som svek en/
som krossar genom sina blickar och du faller när du tomt står och tittar/
mot personen du en gång lärt dig att älska/
som nu står ensam kvar med nästa person, som kanske har mer tålamod/
än du hade, som inte var lika svartsjuk som du en gång varit/
och du får ångest för att du inte kan ligga bredvid mer, och bli kallad för ”min”/
sakta känner man hur gråten kommer upp i halsen/
man sväljer svårt ner den, för att inte visa att man känner sig sviken/
och bedragen, hur den andra ens kan leva i vardagen/
när man själv kämpar för att ens klara av den/
jag försöker så hårt att hålla huvudet uppe sen när du går/
och det är först nu jag förstår, att kärlek som vår det finns inte/
att vara för blind för att se, att den man går tillsammans med/
inte menar något av det hon säger/
utan egentligen bara vill vara något liknande vänner/
men hon säger aldrig hur hon känner/
för hon fejkar varje kyss som hon ger/
som dock bara händer när det inte finns någon annan som ser/
men för varje leende hon ger, faller du bara mer och mer./
ja osv osv
Visa toppen
Show footer