February
Monday 14 February 2011 photo 1/1
|
läs inte om ni inte pallar..
I swore i'd never fall again.
Jag har inte alltid varit den bästa vännen direkt, aldrig påstått att jag alltid säger rätt saker.
Dock ljuger jag mindre än sällan och skulle aldrig någonsin hugga någon i ryggen.
Har mycket svårt för att lita på folk som inte har gjort sig förtjänta av det,
dock väldigt lätt för att falla för någon.
Jag har ingen aning om var jag själv står, men oftast koll på alla andra runt omkring.
Har väldiga problem med att hålla mina tankar rätt i huvudet och är sinnessjukt rädd för att dö och för att jag ska ha slösat bort mitt liv på meningslösa saker som trasig kärlek eller förlorad vänskap.
Personen jag litade mest på förstörde mig och förstörde min tro på andra människor,
personen som jag älskade otroligt bedrog mig och min tro på honom.
Jag är en ganska tom person, är mest ett skal som går omkring här.
Mitt självförtroende ligger inte alltid på topp, jag är rädd för att bli sårad och bedragen.
Jag hatar att göra bort mig omedvetet speciellt när det handlar om känslor.
Jag har varit kär i en person sen jag såg han för första gången i årskurs sju.
Med ett stopp på 1,5 år då jag var head over heels i dåvarande pojkvän.
Min svagaste punkt har alltid varit den lille tonårspojken, han är och var den enda som kunde såra mig för han var den enda jag egentligen brydde mig om.
Den enda som egentligen fick mig att vakna på morgonen, att jag hoppades att just idag skulle jag bli sedd och allt skulle vara ljuvligt.
Men tji fick jag, man slutar ju aldrig ihop med sin prins. Jag tvingade mig själv att komma över tanken och känslorna, dock svårt när han tittar på mig på det där sättet ni vet.
- men det är över nu det har det varit ett bra tag.
Så vem är jag egentligen?
Jag är rädd för mig själv, är rädd för att få kniven i ryggen men är inte rädd för att stå upp för det jag tror på.
Jag har så mycket vilja och så många drömmar att jag inte vet riktigt vart jag ska börja men samtidigt är jag så ofattbart rädd för att göra fel sak vid fel tillfälle. Jag hatar kärlek men är så otroligt tacksam för att det funnits i mitt liv, men samtidigt hade jag nog klarat mig bättre utan den.
Det har gått 9 månader, nio jävla månader sen jag blev total krossad.
Jag fick bygga upp mig själv igen och allt på grund av dig, på grund utav att du inte kunde behärska dig.
Fast mycket var mitt fel med, för jag var så otroligt korkad att förlita mig på någon överhuvudtaget.
Jag saknar inte dig, för det har jag slutat med.
Jag undrar bara en sak och det är vad det ska bli av mig, allt jag någonsin velat ligger i mina händer och jag vet inte riktigt om jag vill längre?
Ta mig här ifrån, det är samma fotspår, samma människor och samma dumma jävla lögner alltid.
Vi var inte gjorda för varandra, jag vet knappt om jag var gjord för mig själv.
Det är dags för ett nytt steg och nya möjligheter, om cirka ett halv år är jag här ifrån och det är då jag ska finna vem jag är på riktigt. Det är då jag ska göra de saker jag själv prioriterar och mår bra utav.
how could you be my hero?
läs inte om ni inte pallar..
I swore i'd never fall again.
Personen jag litade mest på förstörde mig och förstörde min tro på andra människor,
Men tji fick jag, man slutar ju aldrig ihop med sin prins. Jag tvingade mig själv att komma över tanken och känslorna, dock svårt när han tittar på mig på det där sättet ni vet.
Jag saknar inte dig, för det har jag slutat med.
Ta mig här ifrån, det är samma fotspår, samma människor och samma dumma jävla lögner alltid.
I swore i'd never fall again.
Jag har inte alltid varit den bästa vännen direkt, aldrig påstått att jag alltid säger rätt saker.
Dock ljuger jag mindre än sällan och skulle aldrig någonsin hugga någon i ryggen.
Har mycket svårt för att lita på folk som inte har gjort sig förtjänta av det,
Har mycket svårt för att lita på folk som inte har gjort sig förtjänta av det,
dock väldigt lätt för att falla för någon.
Jag har ingen aning om var jag själv står, men oftast koll på alla andra runt omkring.
Har väldiga problem med att hålla mina tankar rätt i huvudet och är sinnessjukt rädd för att dö och för att jag ska ha slösat bort mitt liv på meningslösa saker som trasig kärlek eller förlorad vänskap.
Personen jag litade mest på förstörde mig och förstörde min tro på andra människor,
personen som jag älskade otroligt bedrog mig och min tro på honom.
Jag är en ganska tom person, är mest ett skal som går omkring här.
Mitt självförtroende ligger inte alltid på topp, jag är rädd för att bli sårad och bedragen.
Mitt självförtroende ligger inte alltid på topp, jag är rädd för att bli sårad och bedragen.
Jag hatar att göra bort mig omedvetet speciellt när det handlar om känslor.
Jag har varit kär i en person sen jag såg han för första gången i årskurs sju.
Med ett stopp på 1,5 år då jag var head over heels i dåvarande pojkvän.
Jag har varit kär i en person sen jag såg han för första gången i årskurs sju.
Med ett stopp på 1,5 år då jag var head over heels i dåvarande pojkvän.
Min svagaste punkt har alltid varit den lille tonårspojken, han är och var den enda som kunde såra mig för han var den enda jag egentligen brydde mig om.
Den enda som egentligen fick mig att vakna på morgonen, att jag hoppades att just idag skulle jag bli sedd och allt skulle vara ljuvligt.
Den enda som egentligen fick mig att vakna på morgonen, att jag hoppades att just idag skulle jag bli sedd och allt skulle vara ljuvligt.
Men tji fick jag, man slutar ju aldrig ihop med sin prins. Jag tvingade mig själv att komma över tanken och känslorna, dock svårt när han tittar på mig på det där sättet ni vet.
- men det är över nu det har det varit ett bra tag.
Så vem är jag egentligen?
Jag är rädd för mig själv, är rädd för att få kniven i ryggen men är inte rädd för att stå upp för det jag tror på.
Jag har så mycket vilja och så många drömmar att jag inte vet riktigt vart jag ska börja men samtidigt är jag så ofattbart rädd för att göra fel sak vid fel tillfälle. Jag hatar kärlek men är så otroligt tacksam för att det funnits i mitt liv, men samtidigt hade jag nog klarat mig bättre utan den.
Det har gått 9 månader, nio jävla månader sen jag blev total krossad.
Det har gått 9 månader, nio jävla månader sen jag blev total krossad.
Jag fick bygga upp mig själv igen och allt på grund av dig, på grund utav att du inte kunde behärska dig.
Fast mycket var mitt fel med, för jag var så otroligt korkad att förlita mig på någon överhuvudtaget.
Jag saknar inte dig, för det har jag slutat med.
Jag undrar bara en sak och det är vad det ska bli av mig, allt jag någonsin velat ligger i mina händer och jag vet inte riktigt om jag vill längre?
Ta mig här ifrån, det är samma fotspår, samma människor och samma dumma jävla lögner alltid.
Vi var inte gjorda för varandra, jag vet knappt om jag var gjord för mig själv.
Det är dags för ett nytt steg och nya möjligheter, om cirka ett halv år är jag här ifrån och det är då jag ska finna vem jag är på riktigt. Det är då jag ska göra de saker jag själv prioriterar och mår bra utav.
how could you be my hero?
Annons
Comment the photo
031109
Tue 15 Feb 2011 22:04
älsking jag finns alltid, finns allrtid på mobilen,
om ja nt svarar dirr, så svarar ja så fort ja kan! (L)
älskar dajj hjärtat (L)
om ja nt svarar dirr, så svarar ja så fort ja kan! (L)
älskar dajj hjärtat (L)
Theresé
Wed 16 Feb 2011 14:00
bästa, tack så mkt. ja finns alltid för dej med, i alla lägen dag som natt! (L)
Älskar dej me stumpan! <3§
Älskar dej me stumpan! <3§
SANDRAP3RSSON
Mon 14 Feb 2011 21:04
även om vi inte har träffats på sjukt länge och inte pratat på jätte länge, så ska du veta att jag finns Thererse <3
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/endasttherese/484688231/
Visa toppen
Show footer