February
Monday 14 March 2011 photo 2/2
|
Monday 14 March 2011 photo 2/2
|
|
Det var som en spark i magen, min verklighets uppfattning är inte den bästa. Jag är ganska bra på att snöa in mig själv, att se de saker ingen annan slänger en tanke åt. Förstår inte riktigt hur det kunde bli såhär, hur kunde det bli du och jag? Hur kunde vi förstöra varandra? För det var inte så här det skulle bli, det skulle bli bra och naturligt. Vet inte längre vart vi står till varandra, vet inte ens om jag kan kalla dig min vän. Du är en bekant som har varit en stor del av mitt liv, precis som alla dem andra egentligen. Vad var det som gjorde dig så speciell att jag offrade mig själv? Att jag offrade allt jag någonsin stått för, där stod jag och såg ner på mig själv. Jag såg mig själv som den lägsta och svagaste person på detta snurrande klot. Vi kunde inte ens vara ensamma mer än några timmar innan vi blev galna på varandra, hur kunde jag vara så blind över att det var helt fel? Och varför gör det fortfarande ont? Har mitt hjärta inte läkt färdigt än? Frågor som fortfarande sitter i mitt huvud som varför? och hur kan det fortfarande göra ont? varför blir jag spyfärdig när jag vet att du är lycklig med någon annan? och varför du ljög för mig när jag var ingenting annat än ärlig mot dig. Jag har försökt att hitta tillbaka till mig själv den senaste månaden, försökt att vara den glada och härliga som jag en gång var. Men det jag egentligen gör är att tvivla på mig själv mer och mer, hur kunde det bli såhär fel, var är snedsteget? När blev min bästa vän till mitt hjärtas värsta fiende? Ett år har snart passerat förbi, du har gått vidare och här står jag kvar ifrågarsätter mig själv om vem jag är och hur jag blev såhär. Är detta rättvist, är detta okej? Jag är inte redo än, men jag känner att det är på gång. Fann en bild på oss på min mobil för ett tag sedan, det var som en smäll på käften. Ett tecken på att detta är nog, det är dags att ta tag i det, för det här funkar inte längre.
Remember me, remember us.
Visa toppen
Show footer