December
Show more 26 January 2012
En attans trevlig vy från "vår" lägenhet strax utanför Funchal, Madeira. Här har vi bott under många års vintermånader, sammantaget.
Och man måste fira att man kommit även detta år.
Blommor att pynta rummen med.
Uppe på högplatån ligger molnen ibland under en.
Det är långt ned. Detta fall nedför stupet kostade inte undertecknad livet.
Cabo Girao är världens näst högsta havsklippa. Här stupar det en halv kilometer, drygt.
I Calheta finns en konstgjord badstrand. Madeira kommer man inte till för att ligga på stranden.
Två olika transportsätt.
Vi ska ut och vandra med den på madeira bosatte vännen Mats.
Vid huset längst till vänster startade vår vandring. Och där köpte vi vår matsäck.
Lite, lite mimosa. Men på andra ställen var den fullt i blom.
Havet finns nästan alltid närvarande i synfältet.
Här går vägen ned genom byn till Mats hus. Vinet som vi ska dricka har växt ovanför skallen på oss, ni ser själva.
Han har inte den sämsta utsikten, vår kompis.
Huset är enkelt, men trevligt. Mats är den ende som inte bott i byn under generationer. Nu är han vän med alla.
Nu har han låtit bygga till ett inglasat rum som höjer värmen i hela huset när det är lite kyligt uppe i bergen.
På vandring till Churchills Camara de Lobos.
Man passerar genom en bergstunnel. Här vakade engelsmännen under kriget. Den lede fi dök dock aldrig upp.
Det är långt att gå men man behöver inte törsta.
En av öns susaremuddar ger en av oss blomma i håret. Men visst var det snällt?
Vi närmar oss.
Här satt säkert Churchill och målade.
Blommar gör det också.
I kyrkan står den praktfulla julkrubban kvar.
Närmast en av Funchalls verkligt få turistfällor.
Vid Ponta do Pargo går en regnbåge ned i vattnet.
Även här är man högt uppe.
Nu går vi en vandring högt uppe i Rabacal. Levadan heter "De 25 vattenfallen".
Här är ett.
Alla finns faktiskt i samma ravin.
Överallt finns det vatten.
Och fåglar.
Ibland är det smalt och högt samtidigt. Fast att blunda är inte så klokt, trots att det kan vara lite hemskt.
En kompis till den blomma som vi har i köksfönstret.
Nu tar vi bergbanorna till botaniska trädgården. Det krävs två banor för att ta denna väg.
Detta är kärleksgrottan. Säkert har många svärmat här. Fast själv hade jag hellre gått ut i solen.
Fråga inte mig vad blomman kallas.
Men här växer det en ananas.
Och här ska det inom sin tid bli bananer.
Nu tar vi bergbanan tillbaka. Detta är den lilla.
Än en gång kommer vi hem till Mats.
Senora Dulce har lagat en himmelsk pumpasoppa med allt i. Bakom ryggen på Mats skymtar grovköket. Sådana har man här, för långkok och annat som man inte vill göra inne i huset. Ofta är de sots
Helt underbar!!!
Inte dumt med eget avocadoträd.
Ett rum med utsikt.
Sämre eftermiddagar än denna har man varit med om.
Nu går vi och tackar för maten hos…
…senora Dulce. Då fick vi hemgjord likör. Jag, som ska köra hem, tar bara ett litet smakprov. Då blir jag retad av senoran, som kallar mig "bebe", inte en riktig karl.
Sen går vi till Manuela och hennes syster. Då fick de icke-körande ännu mer likör. Bland annat valnötslikör, gjord på nötter från eget träd. Nötterna kunde jag smaka, trots bilen.
Kvällarna är så vackra.
Vi åker till den östra spetsen. Här är det kargt.
Så vi sticker tillbaka igen. Västerut blommar det bättre.
Överallt.
Direct link:
http://dayviews.com/enklabilder/2012/1/26/
Visa toppen
Show footer