August
Friday 10 October 2008 photo 15/16
|
Såhär såg jag ut idag.
Det är tydligen en kodad klädsel för misslyckande.
Anyhow.
Så vi blev ledda ut i hallen, där jag står nu, och sedan fick vi en efter en gå in i rummet som man kanske inte ser dörren till, men det är där, till höger om mig, efter hissen.
Och där inne satt fyra eller fem personer. Fem tror jag. Två män, tre kvinnor.
Hon i mitten tog min lapp och så berättade hon för dom andra på engelska att det här är Emma och hon är 185 cm lång och hennes höftmått är 101 cm.
Dom tittade bekmmersamt på mig, jag skojar inte, mina höfter är FÖR STORA. Nu är det bevisat.
Jag menar, sex är bra, men barn är dålig. Så varför var jag tvungen att bli begåvad med fetto-höfter om min inställning till barn är nej tack? Jag tänker ju inte direkt gå och föda några inom den närmsta livstiden.
Nåja.
Som för att lätta upp stämningen sa en av kvinnorna att jag hade väldigt fin haklinje och då höll de andra med. Och det var rart. Det fick mig att le.
Sen frågade kvinnan i mitten om jag tränade någonting. Hon frågade på svenska, så jag svarade på svenska.
Men innan jag hann avsluta så blev jag avbruten. Två gånger.
Först ombedd av henne att ta det på engelska och sedan när jag väl skulle ta det på engelska så blev jag uppmanad att sträcka på mig.
Så med ett försök till att låtsas ha bra hållning började jag föklrara att nej, jag tränar inte. Om man inte räknar seriöst datorspelande, då, vill säga. Då tränar jag massvis.
Bingo till mig; de skrattade.
Och det var allt.
Två minuter, och jag var ute.
Ute ur rummet i alla fall.
Jag tror jag var ute ur tävlingen med, om jag ska vara ärlig.
Men jag vet inte säkert än. De skulle höra av sig inom en vecka.
SUMMERING
1. Jag blev intervjuad
2. Det gick sådär, men jag fick dem att skratta
3. De hör av sig om en vecka/tio dagar från den tionde
Det är tydligen en kodad klädsel för misslyckande.
Anyhow.
Så vi blev ledda ut i hallen, där jag står nu, och sedan fick vi en efter en gå in i rummet som man kanske inte ser dörren till, men det är där, till höger om mig, efter hissen.
Och där inne satt fyra eller fem personer. Fem tror jag. Två män, tre kvinnor.
Hon i mitten tog min lapp och så berättade hon för dom andra på engelska att det här är Emma och hon är 185 cm lång och hennes höftmått är 101 cm.
Dom tittade bekmmersamt på mig, jag skojar inte, mina höfter är FÖR STORA. Nu är det bevisat.
Jag menar, sex är bra, men barn är dålig. Så varför var jag tvungen att bli begåvad med fetto-höfter om min inställning till barn är nej tack? Jag tänker ju inte direkt gå och föda några inom den närmsta livstiden.
Nåja.
Som för att lätta upp stämningen sa en av kvinnorna att jag hade väldigt fin haklinje och då höll de andra med. Och det var rart. Det fick mig att le.
Sen frågade kvinnan i mitten om jag tränade någonting. Hon frågade på svenska, så jag svarade på svenska.
Men innan jag hann avsluta så blev jag avbruten. Två gånger.
Först ombedd av henne att ta det på engelska och sedan när jag väl skulle ta det på engelska så blev jag uppmanad att sträcka på mig.
Så med ett försök till att låtsas ha bra hållning började jag föklrara att nej, jag tränar inte. Om man inte räknar seriöst datorspelande, då, vill säga. Då tränar jag massvis.
Bingo till mig; de skrattade.
Och det var allt.
Två minuter, och jag var ute.
Ute ur rummet i alla fall.
Jag tror jag var ute ur tävlingen med, om jag ska vara ärlig.
Men jag vet inte säkert än. De skulle höra av sig inom en vecka.
SUMMERING
1. Jag blev intervjuad
2. Det gick sådär, men jag fick dem att skratta
3. De hör av sig om en vecka/tio dagar från den tionde
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ephemera/279236022/
Visa toppen
Show footer