August
Wednesday 17 December 2014 photo 1/1
|
Tycker lite synd om min häst...
Från att ha stått på samma gård med samma hästar och samma människor på en ö i 5 år och aldrig känt något annat, till att ha flyttat tre gånger på ett halvår (varav en gång i samband med att vi köpte henne) och snart flyttar vi en gång till. Hade jag fått bestämma hade jag gärna stått kvar där vi står nu, men nu går ju inte det såvida jag inte hade kunnat sköta ett helt stall som ligger 40min bort helt själv.
Det är så synd då både hon och jag trivs som handen i handsken. Från att ha varit totalt omöjlig och panikslagen så fort man ens öppnade boxdörren till en annan häst, till att självmant vilja dra ut och utforska nya stigar och vara så nyfiken och positiv till allt!
Ser man henne nu hade man aldrig kunnat tro att hon för bara tre månader sedan kunde stänga av exakt allt och bara trava baklänges i ren panik så att man fick kasta sig av för att inte bli mosad av stalltaket, för hon sprang rätt in mellan dörrarna ett par gånger (även in i trädgårdar, tvättställ, upp mot höloftet och verkligen vart hon en kunde backa). Och att gå så att stallet var utom synhåll var totalt uteslutet, vi kom knappt ens de fem metrarna till ridbanan om ingen annan häst var med.
Kunde för allt i världen inte bli lämnad ensam i varken stall eller hage. Försökte hoppa över och krypa under boxdörren flertalet gånger så fort man gick förbi med en annan häst påväg ut till hagen eller att rida. Sprang sig dyngsur i boxen på knappt tio minuter om hon inte kunde se en av hästarna, och viktminskningen och de skärande gnäggningar hon bjöd på ska vi ju inte tala om.... Ja ett tag var hon rent av farlig för både sig själv och andra och det var inte ens kul att vara i närheten av henne.
Nu för tiden rider vi i halsring, hon lämnar flocken utan problem och kommer travandes mot mig i hagen. Hon väljer själv väg när vi rider ut och turer på två timmar helt ensamma är inga problem alls. Bryr sig inte ens om när pojkvännen springer längs med staketet och gnäggar efter oss när vi rider iväg!
Hoppas för allt i världen att det fortsätter såhär även på nästa ställe. Flocken verkade så lugn och go så jag hoppas och tror verkligen att det kommer funka.
De hästar jag såg när vi tittade in i lösdriften lite snabbt var en minst 30årig liten lurvboll till fjording och tre andra ponnyer som hade samma snälla och lugna blick som Jessie har nu. Av vad jag såg kommer hon alltså vara störst i flocken :')
Annons
Camera info
Camera NIKON D3200
Focal length 66 mm
Aperture f/5.3
Shutter 1/160 s
ISO 1600
Comment the photo
onelife2passion
Wed 17 Dec 2014 06:49
Du har verkligen gjort ett super jobb med henne! Hon ser super fin ut! :)
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/equitation/519218736/
Visa toppen
Show footer