22 October 2007
Att bara få sitta en dag, att bara få sitta och fundera, vilken gåva. Att få tänka på hur enkelt allt var för så länge sen, tänka på allt man aldrig ens behövde skänka en tanke. Människor som försvinner, människor som förblir okända, människor man lär känna. Tänk att alltid få vara sådär liten, då det enda som behövdes var ' ska vi leka? '
Att få känna sig sådär vacker, endast på grund av de där flätorna mamma gjorde.
Då det där plåstret på såret, kunde läka allt.
Direct link:
http://dayviews.com/erikafalke/2007/10/22/