Vi ser på film tillsammans, jag ligger med mitt huvud i ditt knä, precis som vi alltid brukar göra. På senaste tid har jag fått en underlig känsla i min mage, det pirrar liksom när jag är nära dig. När jag tänker på det känner jag hur mina kinder sakta färgas röda, du ser inte, det är mörkt i rummet.

Jag har alltid sagt att jag kan prata om vad som helst med dig, jag trodde åtminstone det fram till dess att den underliga känslan i magen dök upp. Hur ska jag kunna berätta, bästa vän, att jag börjat få känslor för dig? Tänk om du vänder ryggen till, vill inte vara nära mig igen. Tänk om jag förlorar dig, bästa vän.

Dagarna går, känslan i magen växer sig allt starkare, den börjar tränga sig ut, jag känner hur mycket jag vill krama dig, pussa dig. Jag blundar och drömmer mig bort, jag känner dina läppar mot min panna. Är det en verklighet, jag vet inte. Jag öppnar mina ögon, jag hör orden strömma ut, orden jag så länge hållit inne.

Du ser på mig och ler, vid det ögonblicket vet jag, du känner samma sak som mig. Jag vänder mig mot dig, petar dig på näsan och säger; nu är du min och jag är här för att stanna! <3

Annons

The photo has no tags

March 2012