Wednesday 25 March 2009 photo 1/1
|
Jag tycker att det är väldigt svårt att sätta ord på känslor, försöker man så låter det ofta väldigt klicéaktigt och får det därför även att låta väldigt töntigt. En gång frågade en person mig vad det var jag tyckte om med just den personsonen jag tyckte om, jag visste inte alls vad jag skulle svara, det enda jag kunde komma på i just den studen var snäll och omtänksam, men det var åtminstone sanning och inte någonting som bara låter bra.
Jag har väldigt svårt att sätta ord på känslor, jag vill inte att det ska låta såhär; Jag älskar dig nu och förevigt, du är det bästa som har hänt mig, bla bla bla.. för hur kan man veta att det verkligen kommer vara så, kanske känns det så för studen, kanske 10år framåt, men kan man verkligen verkligen älska någon hela livet ut, det har jag väldigt svårt att tro. Det är ju bara att kolla på dagens antal skillsmässor. Jag kan säga att jag blir otroligt chockad om någon säger att deras föräldrar fortfarande är tillsammans, kanske är det bara en bild jag har fått, men faktiskt så har 6 av 8 av mina närmaste vänner faktiskt skilda föräldrar.
"Du är det bästa som har hänt mig", hur många har inte någon gång sagt det till sin pojkvän/flickvän? Sen tar det slut och de skaffar en ny, sedan kommer den där frasen igen, men är det verkligen så? Är den nya verkligen bättre än den gamla? Kanske har man bara glömt bort hur det från början kändes med den förra. Att ett förhållande tar slut beror ofta på att det blivit för bråkigt, svalande känslor.. förhållandet är helt enkelt skruppligt. I och med att förhållandet tar slut så kommer man oftast ihåg det dåliga, känslan som man hade i början av förhållandet är borta, gone, veck. Kanske är det av just den anledningen som folk säger sådana saker. Klart att någonting nytt är bättre än det där gamla skruppliga förhållandet som man just gått ur. Men är den nya verkligen det bästa som har hänt än, kanske kändes det likadant i det föregående förhållandet? Varje förhållande har ju faktiskt en bra början, annars skulle man ju aldrig bli tillsammans, eller hur?
Är det verkligen sant så som folk får det att låta, att varje ny person är bättre än den förra, i så fall kan det ju inte direkt vara något negativt med att vara i den 10e förhållandet, eftersom det är 10e gånger så mycket bättre än det första? Kanske borde man börja fira istället för att gråta då ett förhållande tar slut, man har ju faktsikt någonting bättre att se framemot?
Kanske är det någonting man borde satsa på? njaaaa!!
Jag har väldigt svårt att sätta ord på känslor, jag vill inte att det ska låta såhär; Jag älskar dig nu och förevigt, du är det bästa som har hänt mig, bla bla bla.. för hur kan man veta att det verkligen kommer vara så, kanske känns det så för studen, kanske 10år framåt, men kan man verkligen verkligen älska någon hela livet ut, det har jag väldigt svårt att tro. Det är ju bara att kolla på dagens antal skillsmässor. Jag kan säga att jag blir otroligt chockad om någon säger att deras föräldrar fortfarande är tillsammans, kanske är det bara en bild jag har fått, men faktiskt så har 6 av 8 av mina närmaste vänner faktiskt skilda föräldrar.
"Du är det bästa som har hänt mig", hur många har inte någon gång sagt det till sin pojkvän/flickvän? Sen tar det slut och de skaffar en ny, sedan kommer den där frasen igen, men är det verkligen så? Är den nya verkligen bättre än den gamla? Kanske har man bara glömt bort hur det från början kändes med den förra. Att ett förhållande tar slut beror ofta på att det blivit för bråkigt, svalande känslor.. förhållandet är helt enkelt skruppligt. I och med att förhållandet tar slut så kommer man oftast ihåg det dåliga, känslan som man hade i början av förhållandet är borta, gone, veck. Kanske är det av just den anledningen som folk säger sådana saker. Klart att någonting nytt är bättre än det där gamla skruppliga förhållandet som man just gått ur. Men är den nya verkligen det bästa som har hänt än, kanske kändes det likadant i det föregående förhållandet? Varje förhållande har ju faktiskt en bra början, annars skulle man ju aldrig bli tillsammans, eller hur?
Är det verkligen sant så som folk får det att låta, att varje ny person är bättre än den förra, i så fall kan det ju inte direkt vara något negativt med att vara i den 10e förhållandet, eftersom det är 10e gånger så mycket bättre än det första? Kanske borde man börja fira istället för att gråta då ett förhållande tar slut, man har ju faktsikt någonting bättre att se framemot?
Kanske är det någonting man borde satsa på? njaaaa!!