November
Thursday 4 October 2007 photo 1/1
|
Hon har bestämt sig. Ikväll ska det hända. Hon är less på de här, hon ska bort härifrån. Hon ska till ett land uppbyggt av lycka. Flickan är 15 år och redan less på livet. Hon har inte kunna sova, tänkt på alla minnen. Hon skriver inget abskedsbrev men dom hon älska mest ska få veta de ändå. Hon låtsas vara glad och säger till sin mamma att hon ska till ett par kompisar, men de är en lögn.Hon tar på sig jackan, osäkert drar hon upp dragskedjan och tar på sig skorna, hon känner att tårarna är på väg. -Nej! Hon skakar på huvudet, hon får inte gråta än. Hon stoppar mp3n i fickan och ropar -Hej då, ja ska ta de lungt!! till sin mamma och lillebror. Men innan hon stänger dörren så viskar hon -Jag älska er! Hon lämnar huset för att aldrig komma tillbaks. Hon börja går mot tågrälset, nu kan hon inte stoppa de, nu börja tårarna rinna,hon har bestämt sig, nu finns de ingen återvändo, inget ska få stoppa henne nu, men innerst inne vill hon inte. Hon vill att nån ska stoppa henne. Hon är frame nu, hon tar upp mobilen och skriver sms till dom som betyder mest. Hon sätter sig ner i det blöta gräset och lutar sig mot staketet till rälset. Hon gråter så hon skakar, önskar att nått ska inträffa som skulle kunna få henne att låta bli, att nån kom för att tanka sin moppe,att dom skulle se henne, samtidigt har hon bestämt sig. Inget ska kunna stoppa henne. Hennes mobil ringer, hon fundera på att inte ens titta vem som ringer, men hon gör de, hon svara. De är hennes ex som har fattat att nått är fel. Dom prata en stund och hon lovar att hon ska gå hem. Hon säger -Hej då, jag älska dej! Hon trycker av samtalet och viskar förlåt,förlåt för att jag kommer bryta mitt löfte. Hon tittar upp mot himlen och ber för sina vänner,ber för att de ska gå fort,ber för att de inte ska kännas nåt, ber för att få komma till en bättre plats! Hon samlar kraft och reser sig upp,hon tar tag i de kalla staketet och klättrar över. Hon går upp för den lilla backen av vassa stenar som ledder upp på rälset! Hon gråter så hon skakar och vetskapen om att hon aldrig ska behöva gråta igen får henne att gråta ännu mer! Hon sätter i mp3n i öronen, höjer till högsta volymen, och sätter på låten the rose och sätter sig med ryggen mot de hållet som tåget ska komma ifrån! Hon sluter ögonen för hon vill inte se, vill inte höra! De kommer gå fort, Hon kommer inte märka nåt. Hon är inte rädd för döden längre. Hon är snart i himlen. Hon öppnar ögonen en sista gång, hon ser naturen runt om kring, ser rälset som för svinner långt där borta. Allt ser så ovärkligt värkligt ut, hon har aldrig tänkt så, att alla saker som finns runt om kring henne, som har varit självklara, att de också kommer att försvinna. Hon har bara tänkt på problemen men nu innser hon att allt, värkligen allt kommer försvinna! Hon fångar en av tårarna i handen och kolla på den, den är vacker, hon förstår inte att en sån vacker sak göra så ont, men hon vet att dom gör de! Hon tar ett djupt andetag och sluter sina ögon sakta och viskar - Gud rädda mej inte, vill inte leva mer! Nu är hon död och med vita änglar färdas hon nu till gud. Hon ler, hon ler på riktigt, hon har kommit till himlen, paradiset byggt av lycka som hon har trot på sen hon var liten, Hon är lycklig nu. Hennes lena kinder kommer aldrig bli våta av tårar igen. Hennes blåa ögon kommer aldrig bli tårfyllda mer. En förälder ska aldrig behöva begrava sitt barn, en en stora syster ska aldrig behöva begrava sin lilla syster, en vän ska aldrig behöva begrava en vän i unga dar, en tjej på 15 år ska inte behöva begravas. En tjej på 15 år ska inte vilja dö, och specielt inte en tjej som har allt de här, Hon hade familj, två syskon, vänner i överflöd, talang, social begåvnig, ett underbart skratt, och ett lende som värkade odödligt för omgivnigen och ett mycket bra utseende mm! Men de tycks inte räcka, att se lycklig ut, var en sköld mot att bryta ihop, en sköld som gick sönder! Hon var rädd, rädd för att bli stor, hon ville vara barn för evigt! Hon lämnade värden, och för dom flesta är de ofattbart, dom flesta tycker att de är konstigt, i deras ögon är hon flickan som alltid log, som hade allt! Men i mina ögon är du aldrig konstigt, mina ögon har alltid sett rakt igenom din sköld, rakt igenom ditt skal, och de visste du! Så jag har bara en fråga! När ses vi igen? R.I.P Vila i frid Dahlén . 12 dar sedan du gick bort. :// Dt känns ovärkligt. Och texten ovan, har min flickvän skrivit. På bdb heter hon : Mlissa91
Annons
Comment the photo
Anonymous
Wed 9 Jul 2008 11:55
om det verkligen är sant skulle det stått med på tidningen
Anonymous
Tue 16 Oct 2007 19:36
RIP, sleep well!
Anonymous
Tue 16 Oct 2007 11:02
har hon som tagit självmord bilddagbok?
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/erikthamaan/107834403/
Visa toppen
Show footer