September 2009
Jag känner mig kluven, både i vilja och som person. Ibland tom och ibland överfull, av alla de känslor som slår mig så hårt i magen att luften faktiskt tar slut. och jag kämpar med paniken och
Att se hur mina försök till försoning passerar dina öron utan att uppfattas, utan istället missuppfattas. Det får hela min kropp att skrika, men du hör ingenting...
Vi tänker på dig nu ska du veta.. Kan inte fatta att detta händer. Vill bara att du ska vakna upp nu och allt allt ska vara som förut älskar dig fruktansvärt mkt bror :'( <3