Monday 20 August 2012 photo 6/7
|
Varför valde jag just Philippa? Varför tog jag hem henne så snabbt?
Jag hittade annonsen på blocket.se och ringde bara någon timme efter att det lagts ut. Jag var först med att ringa på henne och vi bestämde att jag fick komma och provrida och ta hem henne om allt kändes bra.
När vi åkte för att provrida Philippa hade vi släpet med oss utifall att det skulle bli köp. Jag hade nästan redan ställ in mig på att ta hem henne om allt kändes bra. Känslorna var blandade, jag ville inte hoppas på för mycket för då skulle jag bara bli besviken om det inte gick som jag ville. Jag var inte ett dugg nervös eller så bara förväntansfull men utan några större förhoppningar.
När vi svängde in på gården vart jag chockad över hur stort och fint det var, gården var riktigt fin och Hanna som var med mig sa detsamma. När vi gick ur bilen var jag fortfarande inte nervös utan jag gick fram och hälsade på ägaren och hennes kille. Vi gick in i stallet där Philippa stod och hennes charm bara slog mig, jag var såld på henne på blott en sekund. Hon var så otroligt vacker! Inte alls så som jag trodde hon skulle se ut, tusen gånger finare.
Jag sadlade och tränasde henne och hon stod helt stilla utan att göra det minsta lila. Ägaren ledde henne till ridhuset och öppnade dörrarna utan att hon ens ryckte på huvudet, hon var så otroligt cool. Ägaren började rida henne och wow så fin hon var! Alla sidvärtsrörelser var så fina och hennes trav var bara to die for. När jag hoppade upp började jag bli nervös och spänd vilket Philippa såklart kände av. Hon slog upp huvudet, vart springig och jag kände mig så otroooligt dålig och tänkte att ägaren aldrig skulle vilja sälja Philippa till mig. Galoppen var det som kändes bäst, mjuk, rund och stadig. Efter bara något varv bad jag ägaren hoppa upp igen, och den här gången red hon barbacka. Det såg jätte fint ut, lite springig bara.
I stallet var det ingen tvekan efter att ägaren duschat av Philippa när hon stod lös och efter att hon gav "high five" till ägaren på kommando. Jag var fast. Jag visste och kände dock att det skulle bli lite jobb, men jag var kär. Så vi bestämde oss för att ta hem henne. Ägaren fick lasta henne och pussa henne farväl, usch så känslosamt.
När vi rullade ifrån gården förstod jag inte att jag just blivit ägare av en häst. Hanna sa tom till mig: "Hörru, har du ens förstått att du har din första egna häst i transporten bakom bilen?" Men nej, det gjorde jag inte. Inte förns hela 1 vecka senare förstod jag att hon var min.
Idag kände jag verkligen hur hon var min. Jag stod och studerade henne, gav henne godis och kramade henne. Tårarna var så nära när jag stod med ansiktet inborrad i hennes hals. Jag är verkligen så glad att det vart just hon som fick följa med mig hem och inte någon av de andra hästarna vi kollat på. Det känns verkligen som att vi två är gjorda för varandra.
Jag har fått så många kommentarer av flera stycken i stallet som säger att vi passar så bra ihop och man ser hur vi trivs med varandra, de har stora förhoppningar på oss. Senast idag sa Tina: "Vissa ryttare och hästar går bara så bra ihop och ni är verkligen ett sånt ekipage, man ser hur bra ni trivs med varandra och hur bra ni matchar varandra". Men det som betyder allra mest är när de tidigare ägarna säger att jag gör ett grymt jobb med henne och får henne gå så fint och att hon inte kunde fått ett bättre hem än vad hon fick.
Jag är så jäklans nöjd med Philippa! Jag älskar henne av hela mitt hjärta och hon känns så rätt för mig, precis min typ av häst. Det kanske var meningen att våra vägar skulle korsas eftersom fd ägaren hade haft Philippa ute förut på annons men att de som då kom och provred tyckte hon var rent ut sagt galen.
Hur som helst, Philippa är mitt allt och jag är så kär och galen som man kan bli. Varje gång jag ser henne skiner jag upp, jag börjar prata som en bebis med henne och jag kan pussa och krama henne i en oändlighet samtidigt som mitt leende strålar och mina ögon tåras av lycka.
Jag hittade annonsen på blocket.se och ringde bara någon timme efter att det lagts ut. Jag var först med att ringa på henne och vi bestämde att jag fick komma och provrida och ta hem henne om allt kändes bra.
När vi åkte för att provrida Philippa hade vi släpet med oss utifall att det skulle bli köp. Jag hade nästan redan ställ in mig på att ta hem henne om allt kändes bra. Känslorna var blandade, jag ville inte hoppas på för mycket för då skulle jag bara bli besviken om det inte gick som jag ville. Jag var inte ett dugg nervös eller så bara förväntansfull men utan några större förhoppningar.
När vi svängde in på gården vart jag chockad över hur stort och fint det var, gården var riktigt fin och Hanna som var med mig sa detsamma. När vi gick ur bilen var jag fortfarande inte nervös utan jag gick fram och hälsade på ägaren och hennes kille. Vi gick in i stallet där Philippa stod och hennes charm bara slog mig, jag var såld på henne på blott en sekund. Hon var så otroligt vacker! Inte alls så som jag trodde hon skulle se ut, tusen gånger finare.
Jag sadlade och tränasde henne och hon stod helt stilla utan att göra det minsta lila. Ägaren ledde henne till ridhuset och öppnade dörrarna utan att hon ens ryckte på huvudet, hon var så otroligt cool. Ägaren började rida henne och wow så fin hon var! Alla sidvärtsrörelser var så fina och hennes trav var bara to die for. När jag hoppade upp började jag bli nervös och spänd vilket Philippa såklart kände av. Hon slog upp huvudet, vart springig och jag kände mig så otroooligt dålig och tänkte att ägaren aldrig skulle vilja sälja Philippa till mig. Galoppen var det som kändes bäst, mjuk, rund och stadig. Efter bara något varv bad jag ägaren hoppa upp igen, och den här gången red hon barbacka. Det såg jätte fint ut, lite springig bara.
I stallet var det ingen tvekan efter att ägaren duschat av Philippa när hon stod lös och efter att hon gav "high five" till ägaren på kommando. Jag var fast. Jag visste och kände dock att det skulle bli lite jobb, men jag var kär. Så vi bestämde oss för att ta hem henne. Ägaren fick lasta henne och pussa henne farväl, usch så känslosamt.
När vi rullade ifrån gården förstod jag inte att jag just blivit ägare av en häst. Hanna sa tom till mig: "Hörru, har du ens förstått att du har din första egna häst i transporten bakom bilen?" Men nej, det gjorde jag inte. Inte förns hela 1 vecka senare förstod jag att hon var min.
Idag kände jag verkligen hur hon var min. Jag stod och studerade henne, gav henne godis och kramade henne. Tårarna var så nära när jag stod med ansiktet inborrad i hennes hals. Jag är verkligen så glad att det vart just hon som fick följa med mig hem och inte någon av de andra hästarna vi kollat på. Det känns verkligen som att vi två är gjorda för varandra.
Jag har fått så många kommentarer av flera stycken i stallet som säger att vi passar så bra ihop och man ser hur vi trivs med varandra, de har stora förhoppningar på oss. Senast idag sa Tina: "Vissa ryttare och hästar går bara så bra ihop och ni är verkligen ett sånt ekipage, man ser hur bra ni trivs med varandra och hur bra ni matchar varandra". Men det som betyder allra mest är när de tidigare ägarna säger att jag gör ett grymt jobb med henne och får henne gå så fint och att hon inte kunde fått ett bättre hem än vad hon fick.
Jag är så jäklans nöjd med Philippa! Jag älskar henne av hela mitt hjärta och hon känns så rätt för mig, precis min typ av häst. Det kanske var meningen att våra vägar skulle korsas eftersom fd ägaren hade haft Philippa ute förut på annons men att de som då kom och provred tyckte hon var rent ut sagt galen.
Hur som helst, Philippa är mitt allt och jag är så kär och galen som man kan bli. Varje gång jag ser henne skiner jag upp, jag börjar prata som en bebis med henne och jag kan pussa och krama henne i en oändlighet samtidigt som mitt leende strålar och mina ögon tåras av lycka.
Annons
Camera info
Camera iPhone 3GS
Focal length 4 mm
Aperture f/2.8
Shutter 1/30 s
ISO 80
Anonymous
Sat 1 Sep 2012 00:43
vart det ingen vetrinär besiktning?
madeleinejuuska
Fri 31 Aug 2012 00:41
Som sagt hon kunde inte få det bättre, även fast jag saknar henne!
Esperanca
Fri 31 Aug 2012 07:32
Vad skönt att du känner så! Du får ju absolut komma och hälsa på henne. Jag funderar på att delta i skol DM i september men är inte helt 100 på det ännu. :)
Anonymous
Tue 21 Aug 2012 12:27
Ser allt framför mig! Som en dröm film.. :')
Anonymous
Mon 20 Aug 2012 22:02
Det är sant det du skriver att du pussar och kramar henne och du blir som en glädjespridare. Jag har nog aldrig sett dig såhär glad på läääänge. Jätte glad för din skull. Blir mycket tid med dig nu då jag kommer fota en del, antar jag.
Älskar dig barndomsvän. <3
Älskar dig barndomsvän. <3
Esperanca
Mon 20 Aug 2012 22:05
Jag är så himlans lycklig! Kan bara inte sluta att le åt tanken att hon är min! Ja, du får då skriva upp att du får assistera som fotograf! ;)
Älskar dig med <3
Älskar dig med <3
~ Josefin ~
Mon 20 Aug 2012 21:41
Hon är så himla fin! Och ni är jättefina tillsammans! :D (har inte sett så mkt av er, men utefter de bilder jag sett på er. ^^)
Anonymous
Mon 20 Aug 2012 21:38
Hoppas jag upplever den känslan någon dag! :') Så glad för dej, även om jag bara har sett videos o bilder,så tycker jag att ni är riktigt fina tillsammans! :D
Esperanca
Mon 20 Aug 2012 21:44
Ja, det hoppas jag också att du gör! Ingen borde få gå miste om den! :')
Aw, tack! Känns så kul att det är så många som tycker det!
Aw, tack! Känns så kul att det är så många som tycker det!
Anonymous
Mon 20 Aug 2012 21:45
Haha, men ni är ju skitfina! O om några månader när ni känner varandra till 110% kommer ni vara ännu finare! :3
27 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/esperanca/508834649/