July
Friday 12 July 2013 photo 2/2
|
För er som inte vet vad som hände kvällen Cocos dog. Det här skrev jag på morgonen efter, fredagen den 13e 2012. Jag kan inte hålla en tår tillbaka när jag läser det här.
"Precis efter att jag lagt upp texten om mobbningen (min andra dv) i går kväll gick jag ner och kollade på tv i 10 minuter med pappa. Alla andra sov redan.
Försökte ropa in katten för att hon skulle få sova med mig. Men hon kom inte så jag borstade tänderna och gick och ropade på henne igen. Jag hörde att hon höll på och springa där ute någonstans men hon kom inte när jag ropade och jag orkade inte gå ut så jag bad pappa ta in henne när han skulle gå och sova.
Jag gick upp på rummet, skulle precis ta och fylla på mat till marsvinen då det knackar på dörren. Då tänkte jag "vem fan knackar vid 11 tiden på dörren?". Gick ut ur mitt rum för att höra vem det kunde vara. Hör då någon säga till pappa "hörrudu, vi har kört på en katt.". Pappa frågade om den var grå men hon visste inte. Han stängde dörren för att gå ner i källaren. Jag sprang ner skrek "cocos" drog på mig ett par skor och sprang ut på vägen där det stod en grå Volvo. Jag hörde hur de pratade och sa "rör hon på sig fortfarande". Mitt framför brevlådan låg en katt. Jag sprang fram och bara brast ut och skrek "cocos, nej, nej det får inte vara cocos!". Men jo, det var cocos. Hon hade en stor blodpöl under huvudet och svansen var halft uppblåst av rädsla. Jag satte händerna för ögonen, vart knäsvag och gick in. Min katt var död. Jag skrek gång på gång "nej, det får inte vara sant, inte cocos, inte min katt".
Jag gick in föll ner på knä och skrek rätt ut, grät hejdlöst. Vandrade runt och runt och runt och bara skakade och grät. Mamma kom ut från sovrummet och frågade vad som hade hänt och jag skrek "hon är död, cocos är död!" mamma försökte desperat trösta mig men jag bara skrek att det fanns så jävla idiotiska människor i världen, att det var mitt fel för jag kunde hämtat henne, att det var kattungen som hade fått henne sur och en massa andra saker.
Mamma sa då i alla fall att vi kunde gå ut och kolla på henne. Så vi gick ut och mötte upp pappa som bar på cocos i en liten kartong. Han satte ner henne på gräsmattan och jag ramlade ner på knä, öppnade lådan och bara kollade på henne. Klappade henne, drog henne i pälsen och sa att hon skulle röra på sig. Hon hade fortfarande kroppsvärme. Pappa hämtade en fin blomma som jag fick lägga ner över henne. Tog av halsbandet och klippte en bit päls från hennes huvud. Hennes cocosfläck på huvudet som jag älskade och därifrån hon fick namnet. Vi stängde lådan och tapade ett kors. Jag höll hårt i hennes päls och skakade fruktansvärt mycket för att jag grät så.
Vi gick in igen och jag började må illa. Vi lade pälsen i en burk och tvättade av blodet från halsbandet. Pappa höll om mig om jag bara grät. Tårarna rann överallt.
Jag gick upp på rummet med mamma och jag vart helt tafatt. Kollade på blodet på min hand och höll i hennes halsband. Luktade på det och grät ännu mer. Både mamma, pappa och storebror försökte lugna ner mig. Vi pratade om jag ville ha en ny katt men ingen kan någonsin ta cocos plats. Ingen.
När jag sedan skulle sova låg jag bara klarvaken, och tröck min nalle hårt mot bröstet. Så har jag legat hela natten och bara spelat upp händelsen framför mina ögon.
Jag börjar gråta vid 11 igår och jag gråter fortfarande, 09.50. Har fortfarande kvar blodet på handen.
Vi ska ha en begravning idag, hon ska få en fin grav bredvid min andra katt som dog när jag var liten.
Min lilla smisse.. <3 "
Försökte ropa in katten för att hon skulle få sova med mig. Men hon kom inte så jag borstade tänderna och gick och ropade på henne igen. Jag hörde att hon höll på och springa där ute någonstans men hon kom inte när jag ropade och jag orkade inte gå ut så jag bad pappa ta in henne när han skulle gå och sova.
Jag gick upp på rummet, skulle precis ta och fylla på mat till marsvinen då det knackar på dörren. Då tänkte jag "vem fan knackar vid 11 tiden på dörren?". Gick ut ur mitt rum för att höra vem det kunde vara. Hör då någon säga till pappa "hörrudu, vi har kört på en katt.". Pappa frågade om den var grå men hon visste inte. Han stängde dörren för att gå ner i källaren. Jag sprang ner skrek "cocos" drog på mig ett par skor och sprang ut på vägen där det stod en grå Volvo. Jag hörde hur de pratade och sa "rör hon på sig fortfarande". Mitt framför brevlådan låg en katt. Jag sprang fram och bara brast ut och skrek "cocos, nej, nej det får inte vara cocos!". Men jo, det var cocos. Hon hade en stor blodpöl under huvudet och svansen var halft uppblåst av rädsla. Jag satte händerna för ögonen, vart knäsvag och gick in. Min katt var död. Jag skrek gång på gång "nej, det får inte vara sant, inte cocos, inte min katt".
Jag gick in föll ner på knä och skrek rätt ut, grät hejdlöst. Vandrade runt och runt och runt och bara skakade och grät. Mamma kom ut från sovrummet och frågade vad som hade hänt och jag skrek "hon är död, cocos är död!" mamma försökte desperat trösta mig men jag bara skrek att det fanns så jävla idiotiska människor i världen, att det var mitt fel för jag kunde hämtat henne, att det var kattungen som hade fått henne sur och en massa andra saker.
Mamma sa då i alla fall att vi kunde gå ut och kolla på henne. Så vi gick ut och mötte upp pappa som bar på cocos i en liten kartong. Han satte ner henne på gräsmattan och jag ramlade ner på knä, öppnade lådan och bara kollade på henne. Klappade henne, drog henne i pälsen och sa att hon skulle röra på sig. Hon hade fortfarande kroppsvärme. Pappa hämtade en fin blomma som jag fick lägga ner över henne. Tog av halsbandet och klippte en bit päls från hennes huvud. Hennes cocosfläck på huvudet som jag älskade och därifrån hon fick namnet. Vi stängde lådan och tapade ett kors. Jag höll hårt i hennes päls och skakade fruktansvärt mycket för att jag grät så.
Vi gick in igen och jag började må illa. Vi lade pälsen i en burk och tvättade av blodet från halsbandet. Pappa höll om mig om jag bara grät. Tårarna rann överallt.
Jag gick upp på rummet med mamma och jag vart helt tafatt. Kollade på blodet på min hand och höll i hennes halsband. Luktade på det och grät ännu mer. Både mamma, pappa och storebror försökte lugna ner mig. Vi pratade om jag ville ha en ny katt men ingen kan någonsin ta cocos plats. Ingen.
När jag sedan skulle sova låg jag bara klarvaken, och tröck min nalle hårt mot bröstet. Så har jag legat hela natten och bara spelat upp händelsen framför mina ögon.
Jag börjar gråta vid 11 igår och jag gråter fortfarande, 09.50. Har fortfarande kvar blodet på handen.
Vi ska ha en begravning idag, hon ska få en fin grav bredvid min andra katt som dog när jag var liten.
Min lilla smisse.. <3 "
Annons
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/esperanca/515218297/
Visa toppen
Show footer