Jag är en person som alltid försöker hjälpa andra, som stöttar, ger råd och erbjuder en axel att gråta ut mot. Jag har alltid varit den där hjälpsamma människan som vill alla andras bästa och låter mig själv koma i andra hand. Men för bara någon dag sedan gick det upp för mig att jag varit blind för alla andras problem tiden som jag själv mått dåligt. Jag skäms över att inte ha sett hur andra mått, inte ens de närmsta som jag tillbringar mina dagar med och älskar. Jag har varit så inne i mig själv och rent ut sagt självupptagen.
Det är först nu när jag tagit mig ur mitt mående som jag ser allt, jag kan åter se hur andras världar faller och hur andras liv inte är så perfekta som jag trott. Jag var aldrig ensam om att må dåligt trots att allt jag tidigare kände var ensamhet. Kanske stängde jag allt det här ute för att själv inte dras in i mer, eller kanske för att jag för en gångs skull behövde prioritera mig själv. Hur som en så skäms jag oavsett om jag borde göra det eller inte. Jag får ångerkänslor över att ha skapat lidande för andra... Nu är det dags att visa vad jag lärt mig i min kamp mot livet och visa hur stark jag är för att inspirera andra och hjälpa andra.

Annons

The photo has no tags

August 2016