Thursday 23 January 2014 photo 7/7
![]() ![]() ![]() |
Läste en så hemsk sak på BUS facebooksida idag. BUS avd 67 är avdelningen för hjärtsjuka och det är där jag legat i samband med mina operatoner.
I alla fall så var det en isländsk familj som kommit hit med 3 barn där den yngsta på enbart 1 år var sjuk. De hade varit i Lund 12 veckor innan de fick åka hem den 20e och den 22a somnade den lilla bebisen in. Hjärtfelet var så svårt att inget fanns att göra så de fick lämna sjukhuset för att åka hem och låta sitt barn somna in i hemmet istället för på sjukhuset. Så galet hemskt.. Är så glad över att fått komma hem i välbehåll från Lund 2 gånger. Vätska i hjärtsäcken och punkterad lunga som komplikationer får man ta när man vet att övriga barn på samma avdelning aldrig kommer hem.
Kommer aldrig glömma en liten tjej som var där samtidigt som mig. Hon var 2 år och hade ALDRIG varit hemma då hon väntade på en hjärttransplantaion och en stor maskin var det som höll henne vid liv. Hon var så glad och söt och jag busade med henne vid matbordet dagen innan min operation. Hon slängde saker på golvet och sa "tappa" och ville att man skulle ta upp sakerna till henne igen så hon kunde börja om. Hon fick lämna sjukhuset 1 år efter mig med ett nytt hjärta. Håller lite kontakt med familjen än idag och hon är idag som vilket annat barn som helst tack vare sitt nya hjärta.
I alla fall så var det en isländsk familj som kommit hit med 3 barn där den yngsta på enbart 1 år var sjuk. De hade varit i Lund 12 veckor innan de fick åka hem den 20e och den 22a somnade den lilla bebisen in. Hjärtfelet var så svårt att inget fanns att göra så de fick lämna sjukhuset för att åka hem och låta sitt barn somna in i hemmet istället för på sjukhuset. Så galet hemskt.. Är så glad över att fått komma hem i välbehåll från Lund 2 gånger. Vätska i hjärtsäcken och punkterad lunga som komplikationer får man ta när man vet att övriga barn på samma avdelning aldrig kommer hem.
Kommer aldrig glömma en liten tjej som var där samtidigt som mig. Hon var 2 år och hade ALDRIG varit hemma då hon väntade på en hjärttransplantaion och en stor maskin var det som höll henne vid liv. Hon var så glad och söt och jag busade med henne vid matbordet dagen innan min operation. Hon slängde saker på golvet och sa "tappa" och ville att man skulle ta upp sakerna till henne igen så hon kunde börja om. Hon fick lämna sjukhuset 1 år efter mig med ett nytt hjärta. Håller lite kontakt med familjen än idag och hon är idag som vilket annat barn som helst tack vare sitt nya hjärta.
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/esperanca/517234854/