Hej morfar.
Idag är en sån där dag när jag tänker lite extra på dig och saknar dig lite extra mycket. Det är nu 1 år och 3 månader sedan jag senast fick se dig och prata med dig. Minns du att jag skulle söka till ridgymnasium i Västerås? Det blev inte så. Jag har faktiskt inte ens kvar min häst., utan jag går nu en linje där jag blir väktare bland annat, visst är det bra? Då kan jag enklast nå mina drömmar om att få vara polis.

Jag hade så gärna velat att du skulle fått se att mitt liv ordnade upp sig efter att mamma och pappa skiljde sig. Idag har jag faktiskt varit tillsammans med en helt fantastisk kille i över 8 månader, jag hade så mycket önskat att du skulle fått träffa honom.

Jag vill bara du ska veta att tiden efter du försvann har varit väldigt, väldigt jobbig för oss alla. Men jag har lärt mig att komma stark ur de jobbiga situationerna. Jag har lärt mig så mycket och jag önskar så att du skulle fått se det precis som du sett mig lära mig att gå, cykla, skriva, läsa och allt du lärt mig om djur och natur. Du minns väl gången vi tog bilen en kväll ut på åkern för att kolla efter älgar och en hare sprang framför bilen? Det var då du lärde mig att harar inte ser lysena och kan springa åt sidan.

Jag saknar dig väldigt, väldigt mycket och tänker väldigt mycket på dig. Jag hoppas du har det bra och att vi en gång ses igen.

Jag älskar dig.

Gud så fint skrivet!! Sitter med tårar i ögonen!