Friday 7 November 2014 photo 1/2
|
I don't know. Jag är ett stort virrvarr av känslor i vissa stunder. Jag trodde att ha 8 stycken A i betyg kunde göra mig glad, men det är inte riktigt så enkelt. Jag har på något sätt flytt från all verklighet genom att stänga av allt och bara plugga, plugga och plugga den senaste tiden. Jag är inte missnöjd över resultatet, men det håller inte att jag gör såhär. Jag känner mig inte ens stolt över betygen liksom...
Jag får alldeles för ofta höra att jag aldrig kommer kunna bli en bra väktare eller polis. Jag är för liten, för klen, för svag. Jag kommer aldrig klara att möta någon, aldrig klara gripa. Jag kommer lyckas bli knivskuren, mördad, skadad. Jag har för mycket känslor för att möta jobbiga situationer, jag kommer inte kunna vara professionell eftersom jag kommer gråta.
Alla dess påståenden och ord gör att jag tvivlar på mig själv...
Att jag sedan inte kan rida för fem jäkla öre längre knäcker mig. Stallet har varit min tillflykt, min grej jag fått känna mig bra på. Men jag kan inte. Jag är nybörjare, helt värdelös och jag kommer bara förstöra hästarna. Igår ville jag bara sätta mig och gråta uppe på Columbinas rygg för att jag kände mig så fruktansvärt pinsamt värdelös. Jag vet vad folk som tittar tänker, för jag är själv sån innerst inne. Tanken kom igår om att lägga av med hästarna för all framtid, att det var en brutalt dålig idé att börja rida igen...
Men ljuset i det hela är väl ändå att jag är omgiven av så bra människor. Min klass och mina klasskompisar som omger mig varje dag och drar med mig på saker, vill ses, höras. Och Alina som försöker pusha mig i ridningen. Mina lärare som stöttar mig. Och så klart Tommy, som jag saknar så det gör ont i hela mig....
Annons
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/esperanca/519063477/