Friday 8 April 2016 photo 1/2
|
Jag tycker verkligen att det är så underligt hur mitt besked om att ge upp om gymnasiet pga att jag värdesätter min hälsa kan uppröra så mycket att folk vänder mig ryggen och bokstavligt talar hånar mig. Nyss såg jag på Facebook att en av dessa tjejer i klassen lagt upp en bild med texten "good things come to those who work their asses off and never give upp", det är självfallet helt klart riktat åt mig. En annan sa att hon vill ta avstånd ifrån mig som vän då hon aldrig själv hade valt att ge upp med så kort tid kvar. En tredje hör inte av sig och svarar inte längre på när jag hör av mig. En fjärde fattar inte hur dum jag är.
Alltså. Wow. Det är det jag har att säga. Kommentarer som "jag skulle aldrig ha en tanke på att ge upp", "snygg klänning, synd att du inte får vara med på studenten" och "bit ihop eller bryt ihop, du bryter ju ihop" får mig att koka. Jag gör mig en stor otjänst av att gå 5 dagar i veckan i skolan, jag får ut lika mycket av det som att inte gå alls. Flera gånger under det senaste halvåret har jag blivit hemskickad av läraren för att jag suttit tårögd och inte kommit till skott med arbeten. Jag har haft grova koncentrationssvårigheter som gjort att jag fått totalt blackout under genomgångar och minns bara de första orden och nästa jag minns är när lektionen är slut.
Är detta inte helt vansinnigt? Jag ger ju inte upp, jag tar det bara lugnare. Om 2 veckor kommer jag gå i skolan 1 1/2 dag fram till juni. Jag kommer vara med på studenten. Nästa år läser jag vissa kurser på distans under hösten och de förlorade yrkesutbildningarna tar jag ikapp med klassen under om exakt 1år, vilket handlar om 2 veckor.
Helt ärligt. Om 2 kommuner godkänner att jag får en specialanpassad gymnasiegång måste jag väl fan ha rätt till det oavsett andras åsikter. Det är bara så sjukt tragiskt att få skit för något som detta.
Alltså. Wow. Det är det jag har att säga. Kommentarer som "jag skulle aldrig ha en tanke på att ge upp", "snygg klänning, synd att du inte får vara med på studenten" och "bit ihop eller bryt ihop, du bryter ju ihop" får mig att koka. Jag gör mig en stor otjänst av att gå 5 dagar i veckan i skolan, jag får ut lika mycket av det som att inte gå alls. Flera gånger under det senaste halvåret har jag blivit hemskickad av läraren för att jag suttit tårögd och inte kommit till skott med arbeten. Jag har haft grova koncentrationssvårigheter som gjort att jag fått totalt blackout under genomgångar och minns bara de första orden och nästa jag minns är när lektionen är slut.
Är detta inte helt vansinnigt? Jag ger ju inte upp, jag tar det bara lugnare. Om 2 veckor kommer jag gå i skolan 1 1/2 dag fram till juni. Jag kommer vara med på studenten. Nästa år läser jag vissa kurser på distans under hösten och de förlorade yrkesutbildningarna tar jag ikapp med klassen under om exakt 1år, vilket handlar om 2 veckor.
Helt ärligt. Om 2 kommuner godkänner att jag får en specialanpassad gymnasiegång måste jag väl fan ha rätt till det oavsett andras åsikter. Det är bara så sjukt tragiskt att få skit för något som detta.
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/esperanca/521231596/