July
Wednesday 24 August 2016 photo 1/2
|
Idag var jag hos min psykolog jag träffat i över ett års tid, minst en dag i veckan. Och jag blev friskhetsförklarad.
Jag trodde faktiskt helt ärligt att jag ALDRIG skulle kunna ta mig ur allt. Jag har ätit så mycket mediciner. Cipralex, citalopram, escitalopram, mirtazapin, imovane och atarax samt olika tillskott som D-vitaminer och B12 tillskott. Allt det i höga doser. Jag har svalt så mycket tabletter att min mage varit helt förstörd. Jag har vaknat om nätterna i ren och skär panik med skrik, jag har haft tvångstankar där jag kollat minst 20 gånger om min ytterdörr och sovrumsdörr är låst, om någon funnits under sängen eller i garderoben och jag har rört mig längs med väggarna i min lägenhet för att vara säker på att ingen varit bakom mig. Jag har legat totalt sömnlös i dygn, jag har legat helt klarvaken i dygn. Jag har svimmat, rasat i vikt, hoppat av gymnasiet, isolerat mig och låtit allt runt om mig förfalla totalt.
Jag såg verkligen inget som helst ljus i det hela, alls. Posttraumatisk stress, akut stressreaktion, depression och ångest. Men idag blev jag friskhetsförklarad efter lite mer än ett år av rent helvete. Nästa vecka är det precis ett år sedan händelsen som skakade om mitt liv som allra mest och gav mig PTSD, det som jag aldrig någonsin kommer bli fri från i hela mitt liv.
Jag är friskhetsförklarad men jag har ändå PTSD, det är obotligt men något man får lära sig att leva med. Minsta lilla sak kan vara en utlösande faktor till panik som tar mig tillbaka till kvällen 2/9-2015. Här om dagen var jag på ica och köpta en kladdkaka, det gav mig panik och jag försökte gömma och vara diskret med min vara för att snabbt ta mig ut till bilen för att andas. För någon kväll sedan låg Kristoffer och jag i sängen och han skulle sträcka på sig och lade sin arm mot min hals och jag fick total panik och trodde att han ville döda mig för en bråkdels sekund. Detta är saker jag får leva med livet ut, det går inte att bota.
Jag är ändå så förbannat stolt över mig själv för att jag tagit mig ur allt. Mitt riktiga liv är tillbaka, jag är frisk. Jag kunde verkligen inte tro det, och ser jag tillbaka på allt kan jag inte begripa att jag tagit mig ur allt. Allt går, allt blir bra med tiden, men det tar verkligen tid. Tid och vilja. Från att ha ätit upp tom 8 tabletter om dagen till att inte ta en enda tablett. Det är sjukt. Har jag lyckats så lyckas alla.
Annons
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/esperanca/521526474/
Visa toppen
Show footer