June 2010
allt käns som en evig repris som ja får uppleva om och om igen allt käns som de aldrig tar slut o ja skulle aldrig skriva om dig igen nu är ja här igen på samma plats igen med samma tankesätt
ja tänker på dig, medans timmarna far och fast allt är så längesen och de är som du plötsligt står framför mig klar ja kan höra din röst, din flammande eld och ja tänker på tider som är
efter allt vi sa slutade det med tårar och nu tänker jag, ja vill aldrig mer se dig såras ja förstår att du, inte klarar av min tystnad men du som jag, måste lära dig att lyssna för ja sä
det är såna grejer som gör att du vill gråta du vet att du är stark men lågan har brunnit ut kan inte älska nån för du vet inte hur de känns som hela livet är slut för du är trött p
Du tar min hand och ja tar din i mina händer kärleken berör oss när vi blundar o vänder allt vi har delat på, allt vi gett varandra delas nu på mitten och kärleken den förvandlas till en saga