Sunday 23 May 2010 photo 1/1
|
dom träffades för länge sen, bästa kvinnan som han känt
kärlek som växte för hon blev som hans bästa vänn
dagen som han såg henne för första gången i sitt liv
föddes första tanken om att tänka lite positivt
hon blev hans glädje som han saknat sen han föddes
tillsammans blev dom ett med den kärlek som dom stöpte
drömmar börjar slipas när dom tänker på sin framtid
överlever evigheten lever nu föralltid
dom två som en bit passa så perfekt
hon tände ljuset i hans själ som va helt släkt
han läste inte hela sagan, trodde på ett lyckligt slut
han vaknar varje morgon med ett hat när han tittar ut
han vill inte leva utan dig men han måste
leva varje dag med en själ dränkt i ångest
att leva utan dig, att leva utan dig, att leva utan dig
men allting som dom byggde upp
krossades på en sekund
tårar faller sakta när han minns derast sista stund
förstummad av sin djupa chock
fattar inte vad som hänt
hur livet kunde vända blåsa ut lyckan som va tänd
citerar nu ett stycke som han skrev för sin bästa vänn
jag älskar dig för evigt, oavsett vad som har skett
händer de mig något, så våga då gå vidare
en vacker skön dag kommer döden och befriar dig
då möts vi upp lever livet som vi borde
vi gjorde vad vi kunde när vi levde under solen
kärleken vi hade va så stor att den hindra oss
ingen lever lyckligt när kärleken förblindar oss
hatet börjar skölja över tanken när han vaknar
han minns ju hur han mitt i natten låg o skaka
vaknar till musiken och en vardag som han hatar
för utanför finns ingenting, bara dystra dagar
drömmer skarpa drömmar om att hänga sig i köket
konfrontera tanken som vill visa honom döden
slår ifrån sin tanke dämpar känslan med sitt leende
han visar ingenting, isolerar helt beteendet
blicken börjar stelna när han tänker vad som gått fel
sitter för sig själv blivit vänn med sin ensamhet
tiden rinner ut hans hand, minnet knyter inga band
tankar bryter bara psyket när han vaknar någonstans
allting börjar spåra ut, börja dricka mycket sprit
blanda de med piller, och känslan av ett inre skrik
inte gråta allt för länge, snälla sig var är sängen
snälla var är hon? en av mina bästa vänner
minnet lever vidare men vad e de som finns kvar?
ingenting av värde för han vill inte leva kvar
kärlek som växte för hon blev som hans bästa vänn
dagen som han såg henne för första gången i sitt liv
föddes första tanken om att tänka lite positivt
hon blev hans glädje som han saknat sen han föddes
tillsammans blev dom ett med den kärlek som dom stöpte
drömmar börjar slipas när dom tänker på sin framtid
överlever evigheten lever nu föralltid
dom två som en bit passa så perfekt
hon tände ljuset i hans själ som va helt släkt
han läste inte hela sagan, trodde på ett lyckligt slut
han vaknar varje morgon med ett hat när han tittar ut
han vill inte leva utan dig men han måste
leva varje dag med en själ dränkt i ångest
att leva utan dig, att leva utan dig, att leva utan dig
men allting som dom byggde upp
krossades på en sekund
tårar faller sakta när han minns derast sista stund
hatet börjar skölja över tanken när han vaknar
han minns ju hur han mitt i natten låg o skaka
vaknar till musiken och en vardag som han hatar
för utanför finns ingenting, bara dystra dagar
drömmer skarpa drömmar om att hänga sig i köket
konfrontera tanken som vill visa honom döden
slår ifrån sin tanke dämpar känslan med sitt leende
han visar ingenting, isolerar helt beteendet
blicken börjar stelna när han tänker vad som gått fel
sitter för sig själv blivit vänn med sin ensamhet
tiden rinner ut hans hand, minnet knyter inga band
tankar bryter bara psyket när han vaknar någonstans
allting börjar spåra ut, börja dricka mycket sprit
blanda de med piller, och känslan av ett inre skrik
inte gråta allt för länge, snälla sig var är sängen
snälla var är hon? en av mina bästa vänner
minnet lever vidare men vad e de som finns kvar?
ingenting av värde för han vill inte leva kvar