October
Thursday 17 July 2008 photo 1/2
|
"Om man vill vara fin får man lida pin"
var alltid något mormor sa när man inte ville bada eller när hon borstade håret så att ens hårbotten nästan blödde.
(Jag låter fortfarande ingen borsta mitt hår)
När jag var mindre lekte jag mycket. Min fantasi tog språng mot stora äventyr ute i 'vildmarken'. Såklart så blir man smutsig om knäna, och då tvättar man sig. Pga. mitt ursprung har jag mörkare hy, därav mörka knän (huden blir alltid mörkare där, speciellt på sommaren).
Min mormor har alltid varit ordentlig med hur man ser ut.
Man får ju inte skämma ut sig och se annorlunda ut.
Hon tål inte när man han hål i kläderna eller om man är smutsig om händerna.
En dag fick hon för sig att mina knän var för mörka, vilket betyder smutsiga.
"Men Karolina! Som dina knän ser ut. Gå och tvätta dem!"
Jag gjorde som hon sa och tvättade, fast jag hade duschat nyligen och visste att mina knän såg ut så.
Jag kom ut ur badrummet med samma färg.
"Karolina... Har du inte tvättat dem som jag sa åt dig?" Gå genast och gör det!" Jag försökte förklara att mina knän ser ut så, men hon lyssnade inte på mig.
Jag gick lydig som en hund in i badrummet igen och tvättade mina knän, och kom ut igen. Mormor väntade redan på att få ta en titt.
Hon suckade när hon såg mina mörka, opassande knän och drog med mig in i badrummet.
"Vad sa jag åt dig..? Du måste ju göra det ordentligt!" Hon ställde in mig i duschen, satte på vattnet och tog fram en borste.
Hennes hund var smutsig och hon skulle göra allt för att få mig så ren som möjligt.
Borsten brände min känsliga hud när hon drog de vassa stråna upp och ner för mina smutsiga knän. Stråna stack som nålar och färgade mina knän röda.
Hon skrubbade hårt - "Om man vill vara fin får man lida pin!"
Som om hon ville skrubba bort mitt ursprung ur min hud. Jag började gråta, men hon slutade inte hur röda mina knän än blev.
"Om man vill vara fin får man lida pin, om man vill vara fin får man lida pin, om man vill vara..." ekade i mitt huvud.
Jag skrek åt henne att sluta och tillslut kastade hon borsten i golvet och gick ut ur badrummet med sin jävla heder i behåll, medans jag satt där med mina ömmande knän och skämdes för mycket för att ta mig ur duschen.
Jag satt kvar medans vattnet sköljdes över mig, och jag frågade mig själv vad jag hade gjort fel. Jag var rädd att mormor inte skulle tycka om mig nu när jag hade bruna, smutsiga knän.
Vi sitter i köket och ord fyller hela lägenheten. Jag minns när mormor försökte riva bort smutsen från min hud och hur mina knän lyste röda.
Nu sitter hon där, tvärs över bordet och försöker riva bort det odugliga smuttset från min insida, och jag frågar fortfarande mig själv:
"Vad har jag gjort fel?"
var alltid något mormor sa när man inte ville bada eller när hon borstade håret så att ens hårbotten nästan blödde.
(Jag låter fortfarande ingen borsta mitt hår)
Min mormor har alltid varit ordentlig med hur man ser ut.
Man får ju inte skämma ut sig och se annorlunda ut.
Hon tål inte när man han hål i kläderna eller om man är smutsig om händerna.
En dag fick hon för sig att mina knän var för mörka, vilket betyder smutsiga.
"Men Karolina! Som dina knän ser ut. Gå och tvätta dem!"
Jag gjorde som hon sa och tvättade, fast jag hade duschat nyligen och visste att mina knän såg ut så.
Jag kom ut ur badrummet med samma färg.
"Karolina... Har du inte tvättat dem som jag sa åt dig?" Gå genast och gör det!" Jag försökte förklara att mina knän ser ut så, men hon lyssnade inte på mig.
Jag gick lydig som en hund in i badrummet igen och tvättade mina knän, och kom ut igen. Mormor väntade redan på att få ta en titt.
Hon suckade när hon såg mina mörka, opassande knän och drog med mig in i badrummet.
"Vad sa jag åt dig..? Du måste ju göra det ordentligt!" Hon ställde in mig i duschen, satte på vattnet och tog fram en borste.
Hennes hund var smutsig och hon skulle göra allt för att få mig så ren som möjligt.
Borsten brände min känsliga hud när hon drog de vassa stråna upp och ner för mina smutsiga knän. Stråna stack som nålar och färgade mina knän röda.
Hon skrubbade hårt - "Om man vill vara fin får man lida pin!"
Som om hon ville skrubba bort mitt ursprung ur min hud. Jag började gråta, men hon slutade inte hur röda mina knän än blev.
"Om man vill vara fin får man lida pin, om man vill vara fin får man lida pin, om man vill vara..." ekade i mitt huvud.
Jag skrek åt henne att sluta och tillslut kastade hon borsten i golvet och gick ut ur badrummet med sin jävla heder i behåll, medans jag satt där med mina ömmande knän och skämdes för mycket för att ta mig ur duschen.
Jag satt kvar medans vattnet sköljdes över mig, och jag frågade mig själv vad jag hade gjort fel. Jag var rädd att mormor inte skulle tycka om mig nu när jag hade bruna, smutsiga knän.
Vi sitter i köket och ord fyller hela lägenheten. Jag minns när mormor försökte riva bort smutsen från min hud och hur mina knän lyste röda.
Nu sitter hon där, tvärs över bordet och försöker riva bort det odugliga smuttset från min insida, och jag frågar fortfarande mig själv:
"Vad har jag gjort fel?"
Comment the photo
Och du har inte gjort något fel, kom ihåg det..:o
jag älskar dig
det brukar vara så eftersom huen drar i hop sig på knäna :/
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ettlitetpervo/239490593/
Visa toppen
Show footer