October
Monday 15 September 2008 photo 1/1
|
NO ONE TOLD ME ABOUT THE WAY THEY LIE
Detta är mitt slutgiltiga svar.
Jag vet vilka steg jag har tagit och hur jag tjatar om att det inte går, men ni får gärna ta över mitt vardagliga "emo liv" om ni tror att ni skulle kunna leva det bättre.
För nu är det så att jag känner inget behov längre.
Alla mina behov har blivit till icke behov (vad det nu betyder). I slutändan kommer det ändå bara finnas mig själv och mina uppspolade problem.
Jag är så besviken på allting. På dig särskilt.
Fan för dig (som att det där var nog..)
Det kanske är söndag och det kanske är ångest,
men söndagar gör mig mer uppriktig. Så låt mig vara uppriktig.
Låt oss tala klarspråk. För här sitter jag och skriver stavfel på min jävla internetlösa dator för att nå ut till någon av er.
Och jag får tillbaka ord, och förblir ingenting. Jag har inget i mig som går att uppskatta.
För när det kommer till kritan finns det alltid någon bättre i min närhet som förtjänar det hela mer än mig.
Jag fastnar i era taggiga ordlekar och låter er göra alla de där sakerna mot mig utan att säga något. "Det är bara för mycket kärlek, honey."
Verkligen...
Ni tittar på mig, och ni gillar inte vad ni ser. Men jag är priset för allt som blev fel.
Jag är det där slutgiltiga svaret. Och om jag nu är så äcklig och övergödd som ni sa, då behöver ni inte låtsas längre. Jag låter er gå.
För vad jag än gör så skrattar ni åt mig.
Man försöker passa in. Man försöker leva upp till era förväntningar istället för ens egna.
Kaotiskt. Jag blir förbannad på att jag aldrig får vara förbannad.
"Akta er! Peta inte på Carro för då börjar hon gråta." Akta er för mig. Det enda jag gör med er är att göra er illa. För jag tar ju aldrig ut det på mig själv. Det har ni ju bevisat.
Jag är inte perekt, och kommer aldrig bli det heller.
Det vet jag. Men jag vill bara för en gångs skull snudda vid mitt ideal.
För att alltid behöva se sig själv som ett enda fiasko är oerhört smärtsamt.
Jag behöver tas på allvar. För en gångs skull vill jag att du ska vara uppriktig mot mig.
Säg det. Rakt i mitt ansikte.
För inget kan göra mig mindre och fulare än vad jag är just nu.
Den lilla horungen har gjort det igen.
Och jag grattulerar!
Ni har gjort det. Och det är mycket mer än vad jag någonsin kan åstakomma.
Ni är mycket bättre än vad jag är.
Detta är mitt slutgiltiga svar.
För nu är det så att jag känner inget behov längre.
Alla mina behov har blivit till icke behov (vad det nu betyder). I slutändan kommer det ändå bara finnas mig själv och mina uppspolade problem.
Jag är så besviken på allting. På dig särskilt.
Fan för dig (som att det där var nog..)
men söndagar gör mig mer uppriktig. Så låt mig vara uppriktig.
Låt oss tala klarspråk. För här sitter jag och skriver stavfel på min jävla internetlösa dator för att nå ut till någon av er.
Och jag får tillbaka ord, och förblir ingenting. Jag har inget i mig som går att uppskatta.
För när det kommer till kritan finns det alltid någon bättre i min närhet som förtjänar det hela mer än mig.
Jag fastnar i era taggiga ordlekar och låter er göra alla de där sakerna mot mig utan att säga något. "Det är bara för mycket kärlek, honey."
Verkligen...
Jag är det där slutgiltiga svaret. Och om jag nu är så äcklig och övergödd som ni sa, då behöver ni inte låtsas längre. Jag låter er gå.
För vad jag än gör så skrattar ni åt mig.
Man försöker passa in. Man försöker leva upp till era förväntningar istället för ens egna.
Kaotiskt. Jag blir förbannad på att jag aldrig får vara förbannad.
"Akta er! Peta inte på Carro för då börjar hon gråta." Akta er för mig. Det enda jag gör med er är att göra er illa. För jag tar ju aldrig ut det på mig själv. Det har ni ju bevisat.
Jag är inte perekt, och kommer aldrig bli det heller.
Det vet jag. Men jag vill bara för en gångs skull snudda vid mitt ideal.
För att alltid behöva se sig själv som ett enda fiasko är oerhört smärtsamt.
Jag behöver tas på allvar. För en gångs skull vill jag att du ska vara uppriktig mot mig.
Säg det. Rakt i mitt ansikte.
För inget kan göra mig mindre och fulare än vad jag är just nu.
Ni är mycket bättre än vad jag är.
Comment the photo
men finns det något man kan göra för att få dig att bli gladare? Må bättre? hur du nu vill uttrycka det? :/ *kram*
jag vet faktiskt inte. Det är inte mycket att gara göra och göra.. jag är så, och jag kommer nog alltid få leva med det.
<3<3 du vet hur jag uppskattar allt du ser hos mig!
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ettlitetpervo/267022224/
Visa toppen
Show footer