October
Tuesday 23 September 2008 photo 1/1
|
LET'S FOLLOW THE COPS BACK HOME AND ROB THEIR HOUSES
Det är svårt just nu.
Jag kan inte skriva, vilket gör att jag bara skapar mer stress.
Alla olika språk gör det svårt för mig att förstå allting som livet vill.
Alla olika uppfattningar gör mig förvirrad.
Det kanske är som han sjunger: "What if everything is an elaborate dream?"
Jag vill så gärna tro på verkligheten, som du sa att du gjorde.
Vill så gärna ligga på samma nivå som dig.
Men jag finner mitt skydd i allt som du inte förstår.
Jag vill ha total frihet. My own space, liksom.
Men även om jag skulle välja den där sketna, lilla lägenheten i Järved så skulle jag ändå vara alltför bunden till dig och dina behov.
Du kommer försöka passa mig med all den kraft du aldrig gav mig från håll.
Nej tack. Visst vill jag ha mitt eget liv. Men hur hade de tänkt att jag ska klara av att bygga upp allt från grunden?
Jag pratar alltid om att jag vill behandlas som en vuxen, eller i alla fall med lite åldersrespekt (Jag förstår faktiskt vad ni pratar om..)
Jag antar att jag kräver för mycket utav det.
De kan tala med mig som en vuxen. Säga det där uppriktigt till mitt ansikte. Men jag menade inte att de skulle anta att jag ska sitta där med lägenhet och kunna styra mina egna ångestattacker.
De vill verkligen inte förstå vad jag egentligen behöver.
Jag behöver inte mer av mig själv. Jag behöver någon annan.
Lite omväxling! Om min mamma var någon annan så skulle jag ju kunna bo kvar hemma.
Det kanske ser bra ut från utsidan, men sen när alla har dragit så smäller dörren igen och mitt självförtroende fuckar upp sig.
Kan du inte se det?
Jag kommer bara bomma igen dörren och stanna kvar i sängen hela dagarna, eftersom att jag inte längre har lust att visa mig ute.
Jag kan se vad som pågår utanför med mitt uppriktiga fönsterljus, men det räcker inte för att få mig att inse vad mitt liv begär.
Jag är drottning av isolering, och tar alla tillfällen i akt att fly från alla samhällets behov av mig.
Kom och hälsa på, på balkongen! Vi kan röka hela kvällen.
Men sen får ni dra, för morgondagen spiller sina bakfulla strålar på mig och jag vill inte ha mer verklighet.
Jag vill ha mer liv.
Dagens mål: Försöka dra mig hem igen
Veckans mål: Försöka dra mig till dig igen
Månadens mål: Försöka dra mig tillbaka till livet igen
Dagens band: Modwheelmood
another
warning
another answer to repeat
nothing
really
slowly
repeating
sunday
morning
Det är svårt just nu.
Jag kan inte skriva, vilket gör att jag bara skapar mer stress.
Alla olika språk gör det svårt för mig att förstå allting som livet vill.
Alla olika uppfattningar gör mig förvirrad.
Det kanske är som han sjunger: "What if everything is an elaborate dream?"
Jag vill så gärna tro på verkligheten, som du sa att du gjorde.
Vill så gärna ligga på samma nivå som dig.
Men jag finner mitt skydd i allt som du inte förstår.
Jag vill ha total frihet. My own space, liksom.
Men även om jag skulle välja den där sketna, lilla lägenheten i Järved så skulle jag ändå vara alltför bunden till dig och dina behov.
Du kommer försöka passa mig med all den kraft du aldrig gav mig från håll.
Nej tack. Visst vill jag ha mitt eget liv. Men hur hade de tänkt att jag ska klara av att bygga upp allt från grunden?
Jag pratar alltid om att jag vill behandlas som en vuxen, eller i alla fall med lite åldersrespekt (Jag förstår faktiskt vad ni pratar om..)
Jag antar att jag kräver för mycket utav det.
De kan tala med mig som en vuxen. Säga det där uppriktigt till mitt ansikte. Men jag menade inte att de skulle anta att jag ska sitta där med lägenhet och kunna styra mina egna ångestattacker.
De vill verkligen inte förstå vad jag egentligen behöver.
Jag behöver inte mer av mig själv. Jag behöver någon annan.
Lite omväxling! Om min mamma var någon annan så skulle jag ju kunna bo kvar hemma.
Det kanske ser bra ut från utsidan, men sen när alla har dragit så smäller dörren igen och mitt självförtroende fuckar upp sig.
Kan du inte se det?
Jag kommer bara bomma igen dörren och stanna kvar i sängen hela dagarna, eftersom att jag inte längre har lust att visa mig ute.
Jag kan se vad som pågår utanför med mitt uppriktiga fönsterljus, men det räcker inte för att få mig att inse vad mitt liv begär.
Jag är drottning av isolering, och tar alla tillfällen i akt att fly från alla samhällets behov av mig.
Kom och hälsa på, på balkongen! Vi kan röka hela kvällen.
Men sen får ni dra, för morgondagen spiller sina bakfulla strålar på mig och jag vill inte ha mer verklighet.
Jag vill ha mer liv.
Dagens mål: Försöka dra mig hem igen
Veckans mål: Försöka dra mig till dig igen
Månadens mål: Försöka dra mig tillbaka till livet igen
Dagens band: Modwheelmood
another
warning
another answer to repeat
nothing
really
slowly
repeating
sunday
morning
Comment the photo
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ettlitetpervo/270569254/
Visa toppen
Show footer