October
Saturday 20 December 2008 photo 1/1
|
Jag är ledsen att jag haft stor frånvaro på senst tiden, men jag har haft OÄNDLIGT mycket att göra i skolan och med min lägenhet. Mennu när jullovet har kommit så kan jag fokusera mer på mit eget liv. Tyvärr så har min dator gått sönder nu också, så jag ka inte fixa nya bilder. Och när den blir lagad, vete fan..
THERE WILL BE A CLOSURE FOR BOTH OF US
Jag hatar den där ouppnårliga känslan jag får ibland. Att inte vara bra nog, och att vilja vara som andra.
Ibland kan jag kolla runt på bilddagboken eller bloggar och sucka och önska att jag vore som dem. Att min blogg var mer om mode eller vad en blogg nu ska handla om.
Att man tog lika vackra bilder som dem, skrev lika bra eller hade lika många besökare.
Jag kan kolla i tidningen och önska att jag också fick en krönika med mina åsikter.
Det ger ett stort inpiratonsrus, och får mig att bara vilja göra något ännu större och bättre. Men sen sitter man där med sin 'starka' text och märker att ens lilla jag inte alls vill höras. Det blir frustrerande i längden och att sitta där vid sin dator och se andras liv fyllas med uppfyllelse, gör att man känner sig väldigt liten.
Vaför får man aldrig rus av att känna sig tillräcklig?
Det svider - och ja det gör ont, att känna sig så otillräcklig. Att sitta där och veta att man, hur mycket man än sliter, aldrig kommer nå upp till det.
Jag hoppas att ni kan förlåta mig för min att jag inte kan nå up till de målen.
Och om ni vill höra av mig finns alltid min blogg
Ettstortallvar.blogg.se
THERE WILL BE A CLOSURE FOR BOTH OF US
Jag hatar den där ouppnårliga känslan jag får ibland. Att inte vara bra nog, och att vilja vara som andra.
Ibland kan jag kolla runt på bilddagboken eller bloggar och sucka och önska att jag vore som dem. Att min blogg var mer om mode eller vad en blogg nu ska handla om.
Att man tog lika vackra bilder som dem, skrev lika bra eller hade lika många besökare.
Jag kan kolla i tidningen och önska att jag också fick en krönika med mina åsikter.
Det ger ett stort inpiratonsrus, och får mig att bara vilja göra något ännu större och bättre. Men sen sitter man där med sin 'starka' text och märker att ens lilla jag inte alls vill höras. Det blir frustrerande i längden och att sitta där vid sin dator och se andras liv fyllas med uppfyllelse, gör att man känner sig väldigt liten.
Vaför får man aldrig rus av att känna sig tillräcklig?
Det svider - och ja det gör ont, att känna sig så otillräcklig. Att sitta där och veta att man, hur mycket man än sliter, aldrig kommer nå upp till det.
Jag hoppas att ni kan förlåta mig för min att jag inte kan nå up till de målen.
Och om ni vill höra av mig finns alltid min blogg
Ettstortallvar.blogg.se
Comment the photo
Det finns så mycket med dig att tycka om, även om jag inte känner dig såååå jättebra.
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ettlitetpervo/308874710/
Visa toppen
Show footer