I vanliga fall jobbar jag med brunnsborrning tillsammans med karln jag också bor med. Kallar honom Digerdöden, på oförklarliga grunder.

Vi kommer otroligt bra överens och han är väldigt lätt att leva med, om man bortser från den nattliga orkestern som hans näsa och svalg levererar ljudliga smakprov på.

Min chef, Digerdöden, och jag får för närvarande inte så många uppdrag eftersom det regnar så mycket och behovet för brunnar minskar (inte egentligen, men på det psykologiska planet är inte "VI MÅSTE HA VATTEN!!!" det första folk tänker på när det spöregnar 8 dagar i veckan 24/7), så då fick min chef det lite udda infallet att starta en mindre klädfirma på nätet.

Det var inte så att han frågade; vad tycker du om den här fasansfullt underliga idén?

Utan det var mer;

"Nu har jag köpt in 400 plagg, en skyltdocka och klädställ, kan du sälja detta åt mig? Du kan väl sånt". BAH! Grevinnan av Tradera, är inte det jag kanske!?

Och nu finns skiten här, och han kan inget om datorer eller nånting, så vad ska man göra?

Dessutom är det självbetjäning om jag hittar något jag vill ha själv, det tycker jag är en bra grej.

Och med hans minst sagt obskyra sinne för humor bestämde han sig för att kalla skyltdockan Barbie (i hemlighet kallar jag henne "Svea" efter Berts mormor) och hela verksamheten för "trademebarbie".

Vår lilla verksamhet får en sån här tjusig liten vattenstämpel.

Nu vet ni det, gör vad ni vill med den här informationen.

(Skyltdockor är djävulskt besvärliga att klä på...)

HAHA, först brunnsborrning och sedan leka med dockor. Vilket mentalt uppslitande liv jag lever!

Annons

The photo has no tags

December 2015