Kommer aldrig att glömma första gången som jag såg dig, du travade mot oss med din långa man och den busiga pannluggen. Du var bara 2 år och kunde knappt bli ledd i grimskaft. Och det första jag tänkte va att dig ville jag ha. Veckorna gick tillslut så var du bara min, min egna Rainie. Vi utbildade oss tillsammans till dom som vi är idag, det kom både svenska och holländska tränare som var hårda mot oss men vi klarade det för vi hade varandra. Efter all träning kunde du gå lös efter mig ute i skogen, du lämnade mig aldrig.. och jag lovade dig att jag heller aldrig skulle lämna dig, men det löftet bröt jag och jag ångrar det otroligt mycket ska du veta. Och nu har jag lärt mig att inte lyssna på andra när det gäller mina hästar.
Du var alltid rädd när andra skulle ta hand om dig, men när vi gjorde samma saker gick det mycket bättre för vi hade varandra.
Jag saknar dig otroligt mycket Rainie, det går inte att beskriva hur stor saknaden är. Men nu har du Johanna att ta hand om, en ny liten tjej som älskar dig lika mycket som jag gör. Och nu har jag Mandy som jag ska försöka att gå samma väg som vi gick... Jag älskar dig <3

Annons

The photo has no tags

November 2010