September
Show more 
Wednesday 30 September 2009 photo 24/24
|
Nu när jag sitter hemma så tänker jag "jag måste komma ut mer" , och inte bara ta en utekväll i stan .
Jag måste verkligen ut mer ! Se lite nya städer , träffa nytt folk som jag kanske aldrig mer kommer träffa .
sånt gjorde jag jämt förr ...
Och när jag väl satt i någon park utanför min egen trygghet med främlingar så tänkte jag
"jag måste hem ..."
Att leva utan regler fungerar bara i ett par timmar , jag behöver nog något som säger när jag gör fel och när det är dags att helt enkelt lägga ner .
Hittills har ingen sagt ett ljud , jag har mest flutit runt ihop om att någon ska dra tag i mig och låsa in mig i ett kuddrum och mata mig med kakor .
Men att bli inlåst fungerar ju inte heller , jag behöver ju som sagt flyta omkring ibland , vare sig jag gör det ensam eller med folk .
Att lever utan tidsbegrepp är underbart , tills tiden jagar upp en igen .
Så vad är det jag behöver ?
Dra tryggheten bort till en främling , eller dra främlingen till min trygghet ?
Men för att vara ärlig så har jag ingen trygghet , jag är så fasansfullt osäker på mig själv att jag ... ja , jag söker mig bort till främmande hjärnceller .
Det var lättare när man var 15 och inte fattade vad människorna gjorde med en , nu när man är en s.k "vuxen" så sitter man och analyserar saker .
Minsta lilla rörelse och jag kan grubbla på den i flera timmar .
"Varför sa han si , varför gjorde han så , varför gör han så när han säger så ?"
Jag måste hitta min motsatta , så jag kan bli mindre som mig själv , för jag vet inte vem jag försöker imitera för tillfället .
Och hur jag än försöker att ställa om mig för att "passa in" hos någon så får jag ändå höra att man för olik den personen iallafall .
Då ställer man om sig till den man alltid varit , och då får man inte höra en knyst ifrån personen ..
Folk lever sina liv , och vem är jag att hindra ?
hade mördat mig själv ifall jag fick veta att någon var olycklig bara för att göra mig lycklig , I'm just not like that ...
Men ibland så undrar man ju vad man gör för fel .
Det gör alla , ingen kan komma undan denna självkritik .
"mitt fel , mitt fel , mitt fel , ditt fel ?"
Man tänker inte så mycket på den andra parten när det skiter sig .
Man sitter bara och klandrar sig .
Eller som jag själv gör , ställer om sig för att vara mer lik .
Och jag kan ställa om mig , för man vet ändå inte riktigt vart man har mig .
Det jag behöver är någon stabil som är lagom långt borta ..
Att vara för nära skrämmer skiten ur mig , och det skrämmer skiten ur andra också .
Plus att jag gillar att resa .
Två flugor i en smäll , jag tar tyggheten bort med mig till någon .
Och min trygghet kommer till mig .
Sen dagarna i mellan så får det yra fritt , fara vart den vill , bara den kommer tillbaka när det är dags .
Jag är så klurig att jag bara blir jävligt simpel .
Men det enda jag vill är att mysa med , ja , den där
Jag är lika hemlighetsfull som en Big Brotherdeltagare .
Jag måste verkligen ut mer ! Se lite nya städer , träffa nytt folk som jag kanske aldrig mer kommer träffa .
sånt gjorde jag jämt förr ...
Och när jag väl satt i någon park utanför min egen trygghet med främlingar så tänkte jag
"jag måste hem ..."
Att leva utan regler fungerar bara i ett par timmar , jag behöver nog något som säger när jag gör fel och när det är dags att helt enkelt lägga ner .
Hittills har ingen sagt ett ljud , jag har mest flutit runt ihop om att någon ska dra tag i mig och låsa in mig i ett kuddrum och mata mig med kakor .
Men att bli inlåst fungerar ju inte heller , jag behöver ju som sagt flyta omkring ibland , vare sig jag gör det ensam eller med folk .
Att lever utan tidsbegrepp är underbart , tills tiden jagar upp en igen .
Så vad är det jag behöver ?
Dra tryggheten bort till en främling , eller dra främlingen till min trygghet ?
Men för att vara ärlig så har jag ingen trygghet , jag är så fasansfullt osäker på mig själv att jag ... ja , jag söker mig bort till främmande hjärnceller .
Det var lättare när man var 15 och inte fattade vad människorna gjorde med en , nu när man är en s.k "vuxen" så sitter man och analyserar saker .
Minsta lilla rörelse och jag kan grubbla på den i flera timmar .
"Varför sa han si , varför gjorde han så , varför gör han så när han säger så ?"
Jag måste hitta min motsatta , så jag kan bli mindre som mig själv , för jag vet inte vem jag försöker imitera för tillfället .
Och hur jag än försöker att ställa om mig för att "passa in" hos någon så får jag ändå höra att man för olik den personen iallafall .
Då ställer man om sig till den man alltid varit , och då får man inte höra en knyst ifrån personen ..
Folk lever sina liv , och vem är jag att hindra ?
hade mördat mig själv ifall jag fick veta att någon var olycklig bara för att göra mig lycklig , I'm just not like that ...
Men ibland så undrar man ju vad man gör för fel .
Det gör alla , ingen kan komma undan denna självkritik .
"mitt fel , mitt fel , mitt fel , ditt fel ?"
Man tänker inte så mycket på den andra parten när det skiter sig .
Man sitter bara och klandrar sig .
Eller som jag själv gör , ställer om sig för att vara mer lik .
Och jag kan ställa om mig , för man vet ändå inte riktigt vart man har mig .
Det jag behöver är någon stabil som är lagom långt borta ..
Att vara för nära skrämmer skiten ur mig , och det skrämmer skiten ur andra också .
Plus att jag gillar att resa .
Två flugor i en smäll , jag tar tyggheten bort med mig till någon .
Och min trygghet kommer till mig .
Sen dagarna i mellan så får det yra fritt , fara vart den vill , bara den kommer tillbaka när det är dags .
Men det enda jag vill är att mysa med , ja , den där
Jag är lika hemlighetsfull som en Big Brotherdeltagare .
jag vill leka med dig snart <3
2 comments on this photo
Visa toppen
Show footer