Wednesday 4 November 2009 photo 8/24
|
Med ögon stora som tallrikar kommer jag farandes med vapen formade som kaktusar
Och sen så var det ju dethär med självdisciplinen , eller framför allt självrespekten .
Vad menas med att diskriminera sig själv ?
Att trycka ner sig dagligen ?
Alltså , nej . Man ska vara realistisk , för om man svävar på rosa moln så kommer man aldrig kunna inse vilka misstag man gjort eller hur man ska bete sig för att lösa dom .
Hur kom jag in på det här ?
Orden självdisciplin och självrespekt har kretsat i mitt huvud hela veckan , framför allt pågrund av klassen .
Tänker inte gå in på varför nu , då jag har lovat mig själv att inte lägga mig i vad andra gör .
Det kanske är att diskriminera sig själv ?
Jag kanske lägger mina problem på hyllan för att fokusera på andras problem som till det yttre inte ens ser ut som problem för att människorna i fråga bara skrattar bort saken ?
Få se nu , vad är mina problem ...
Helt ärligt , jag kommer inte på något stort .
Eller kanske ..
eller ... ?!?!
Att ha lite instikt om sitt liv det har jag verkligen inte stoppat under mattan .
Men jag är för lat för att fokusera på dom till fullo . Det är ju så förbaskat tråkigt !!!
Att jag sover ensam i min stora stora säng blir allt ett mindre och mindre problem då för att jag har funnit den stora glädjen med att dagdrömma .
+ att mina kuddar är skönast om jag puffar till dom , om någon skulle sova med mig får jag ju bara två kuddar . Det är fyskam !
Men tillbaka till ämnet .
Vad ämnet nu är har jag glömt bort , jag är så proppfull med annat grubbel att jag försöker mosa in allt samtidigt , för att slippa fingerkramp som man så lätt får efter ett X antal dagar av avskrivande .
phew phew .
Livet är hårt som 18'åring , ty man har upplevt SÅ mycket .
Men , trots att jag är ung osv osv så känner jag mig som ca 25 .
Allt folk snackar om är för mig : been there , done that .
Fasiken , ge mig något jag aldrig haft .
Ge mig längtan och älskad respekt och sånt .
Nu ska ni inte tro att jag sitter och säger att jag inte får uppleva respekt eller kärlek .
Plz , mina vänner är awesome <3 Älskar dom mer än festis och blåbärspaj .
Men jag är ändå lite ute efter något mer ... moget ? vuxet ? behövande ?
Äh , jag svamlar , jag är för trött för det här .
Allt jag som jag skriver skrivs för mitt eget välmående , för om jag inte skriver det så kommer det en dag knäcka till i hjärnan och jag skriver ca 6 A4 papper om absolut ingenting , så som jag jag skrev innan , för att spara tid och fingersmärta så gör jag såhär .
Lite i taget . Små steg . Easy does it .
Långsamtska det gå , först ner , sen upp .
Det måste bli dåligt för att bli bra .
Man måste känna sig sämre för att sedan bli bättre .
Ni fattar .
Jag är på god väg , nu gäller det bara att sprida denna vishet till andra .
Och sen så var det ju dethär med självdisciplinen , eller framför allt självrespekten .
Vad menas med att diskriminera sig själv ?
Att trycka ner sig dagligen ?
Alltså , nej . Man ska vara realistisk , för om man svävar på rosa moln så kommer man aldrig kunna inse vilka misstag man gjort eller hur man ska bete sig för att lösa dom .
Hur kom jag in på det här ?
Orden självdisciplin och självrespekt har kretsat i mitt huvud hela veckan , framför allt pågrund av klassen .
Tänker inte gå in på varför nu , då jag har lovat mig själv att inte lägga mig i vad andra gör .
Det kanske är att diskriminera sig själv ?
Jag kanske lägger mina problem på hyllan för att fokusera på andras problem som till det yttre inte ens ser ut som problem för att människorna i fråga bara skrattar bort saken ?
Få se nu , vad är mina problem ...
Helt ärligt , jag kommer inte på något stort .
Eller kanske ..
eller ... ?!?!
Att ha lite instikt om sitt liv det har jag verkligen inte stoppat under mattan .
Men jag är för lat för att fokusera på dom till fullo . Det är ju så förbaskat tråkigt !!!
Att jag sover ensam i min stora stora säng blir allt ett mindre och mindre problem då för att jag har funnit den stora glädjen med att dagdrömma .
+ att mina kuddar är skönast om jag puffar till dom , om någon skulle sova med mig får jag ju bara två kuddar . Det är fyskam !
Men tillbaka till ämnet .
Vad ämnet nu är har jag glömt bort , jag är så proppfull med annat grubbel att jag försöker mosa in allt samtidigt , för att slippa fingerkramp som man så lätt får efter ett X antal dagar av avskrivande .
phew phew .
Livet är hårt som 18'åring , ty man har upplevt SÅ mycket .
Men , trots att jag är ung osv osv så känner jag mig som ca 25 .
Allt folk snackar om är för mig : been there , done that .
Fasiken , ge mig något jag aldrig haft .
Ge mig längtan och älskad respekt och sånt .
Nu ska ni inte tro att jag sitter och säger att jag inte får uppleva respekt eller kärlek .
Plz , mina vänner är awesome <3 Älskar dom mer än festis och blåbärspaj .
Men jag är ändå lite ute efter något mer ... moget ? vuxet ? behövande ?
Äh , jag svamlar , jag är för trött för det här .
Allt jag som jag skriver skrivs för mitt eget välmående , för om jag inte skriver det så kommer det en dag knäcka till i hjärnan och jag skriver ca 6 A4 papper om absolut ingenting , så som jag jag skrev innan , för att spara tid och fingersmärta så gör jag såhär .
Lite i taget . Små steg . Easy does it .
Långsamtska det gå , först ner , sen upp .
Det måste bli dåligt för att bli bra .
Man måste känna sig sämre för att sedan bli bättre .
Ni fattar .
haha nävars men vill fika snart, saknar dig <3.
och fika kan vi allt göra när pengarna rullar in som dom ska <;
2 comments on this photo