January
Tuesday 24 January 2012 photo 1/1
|
<SPAN lang="">
Jag känner mig trygg i din närhet, del 4.
Jag gick aldrig till Agnes igår, inte till Vendela heller även om jag fick chansen. Jag ville ju aldrig gå till Agnes, men till er vetskap ville jag jättegärna gå till Vendela innan hon sms:ade om att Sebastian skulle vara med. Där sprack det, aldrig att jag vill kolla på film med Sebastian i närheten.
Det är alltså lördag, och jag vägrar svara på dom 100 sms:en som Ariana skickat. Det handlar alla om samma sak, om varför jag inte kom igår och så vidare. Jag vet egentligen inte varför jag inte svarade (eller inte kom för den delen), kanske för att jag inte hade nån bra ursäkt? Det är något som gnager värre än tusen knivar i mitt bröst, men jag kan inte komma på vad det är. Är det tanken på att jag varit otrogen mot pojkvännen jag alltid älskat? Eller för att jag har dåligt samvete över att jag undviker Ariana så mycket? Jag går genom alla möjliga olika anledningar till att den känslan finns där, men ingenting känns som den verkliga anledningen.
Detta är nog århundradens roligaste lördag, bara suttit i sängen och stirrat in i en vägg hela förmiddagen. Har inte brytt mig om att byta om från pyjamasen, eller äta frukost. Mamma och pappa tror väl antagligen att jag sover, men snart kan jag inte vara så säker på att dom inte kommer väcka mig, för klockan är över tolv.
Jag reser mig långsamt och trött upp från sängen och drar fram ett par mjukisbyxor från garderoben, liksom tröjan som ligger överst i t-shirthögen. Jag borstar genom håret, slinga för slinga. Jag bryr mig inte om att sminka mig på en lördag, det brukar jag inte göra, fast förra lördagen gjorde jag det. Då skulle jag på en romantisk picknik med Joakim, som inte blev av. Det var den lördagen som jag gjorde slut med honom, och nu sitter jag här: deprimerad och forever alone.
En fråga som gång på gång ställs i mitt huvud är hur det kommer sig att en av mina bästa vänner sätter klorna i mitt ex en dag efter vi gjorde slut. Anledningen skulle kunna vara hur uppenbar som helst, men jag har bara en vettig anledning, men det kan inte vara möjligt. Aldrig att Joakim skulle vara (eller hinna med tanke på all hockey-träning efter skolan) otrogen mot mig när vi hade varit ihop i 1 och ½ år. Joakim är inte en sån person, och om han nu är sån så är han väldigt bra på att dölja det.
Jag känner mig trygg i din närhet, del 4.
Jag gick aldrig till Agnes igår, inte till Vendela heller även om jag fick chansen. Jag ville ju aldrig gå till Agnes, men till er vetskap ville jag jättegärna gå till Vendela innan hon sms:ade om att Sebastian skulle vara med. Där sprack det, aldrig att jag vill kolla på film med Sebastian i närheten.
Det är alltså lördag, och jag vägrar svara på dom 100 sms:en som Ariana skickat. Det handlar alla om samma sak, om varför jag inte kom igår och så vidare. Jag vet egentligen inte varför jag inte svarade (eller inte kom för den delen), kanske för att jag inte hade nån bra ursäkt? Det är något som gnager värre än tusen knivar i mitt bröst, men jag kan inte komma på vad det är. Är det tanken på att jag varit otrogen mot pojkvännen jag alltid älskat? Eller för att jag har dåligt samvete över att jag undviker Ariana så mycket? Jag går genom alla möjliga olika anledningar till att den känslan finns där, men ingenting känns som den verkliga anledningen.
Detta är nog århundradens roligaste lördag, bara suttit i sängen och stirrat in i en vägg hela förmiddagen. Har inte brytt mig om att byta om från pyjamasen, eller äta frukost. Mamma och pappa tror väl antagligen att jag sover, men snart kan jag inte vara så säker på att dom inte kommer väcka mig, för klockan är över tolv.
Jag reser mig långsamt och trött upp från sängen och drar fram ett par mjukisbyxor från garderoben, liksom tröjan som ligger överst i t-shirthögen. Jag borstar genom håret, slinga för slinga. Jag bryr mig inte om att sminka mig på en lördag, det brukar jag inte göra, fast förra lördagen gjorde jag det. Då skulle jag på en romantisk picknik med Joakim, som inte blev av. Det var den lördagen som jag gjorde slut med honom, och nu sitter jag här: deprimerad och forever alone.
En fråga som gång på gång ställs i mitt huvud är hur det kommer sig att en av mina bästa vänner sätter klorna i mitt ex en dag efter vi gjorde slut. Anledningen skulle kunna vara hur uppenbar som helst, men jag har bara en vettig anledning, men det kan inte vara möjligt. Aldrig att Joakim skulle vara (eller hinna med tanke på all hockey-träning efter skolan) otrogen mot mig när vi hade varit ihop i 1 och ½ år. Joakim är inte en sån person, och om han nu är sån så är han väldigt bra på att dölja det.
Visa toppen
Show footer