Friday 5 August 2011 photo 1/2
![]() ![]() ![]() |
Livet är inte så roligt för många,
så många du aldrig kan fånga.
Inte ens om du räcker fram din hand,
så blir inte livet ett paradise med en fin vit sand.
Ta ett piller som du gjort förr,
stäng din eviga dörr.
Säg till mig att du aldrig mer ska andas,
aldrig mjukt omfamnas.
Att du hatar ditt liv och alla,
säg hur vi lät dig falla.
När vi vaknar upp finns du ej mer där,
och vi som höll dig så kär.
Skadorna skadar honom mest,
han mår verkligen pest.
Han behövde en sol,
och inte en till nordpol.
Allt han fick var ett iskallt bemötande av smärta,
detta gick rakt igenom hans ömma hjärta.
Ensam och kall hon var,
när du snabbt lämnade henne bar.
Plågades av minnen du inte kan förstå,
med tiden blev hon så,
tillbaka dragen och nervös,
du skrämde henne till och med när du nös.
Dom levde tillsamnas morgon som kväll,
till slut fick alla veta på allt skäll.
Alla ord som sitter nu fast i tiden,
hur dom två kunde bli så urvirden.
All deras kärlek försvann,
och deras hat bara rann.
Ditt namn dom aldrig kunde förstå,
"fitta","hora","slampa" lät dom stå.
Dom såg inte att du var helt underbar och fin,
du var aldrig ens min eller din.
Jag försökte hålla dig kvar,
men du lämnade mig utan försvar.
Det finns så många olika sätt att förstöra ens liv på.
Låt bli då.
så många du aldrig kan fånga.
Inte ens om du räcker fram din hand,
så blir inte livet ett paradise med en fin vit sand.
Ta ett piller som du gjort förr,
stäng din eviga dörr.
Säg till mig att du aldrig mer ska andas,
aldrig mjukt omfamnas.
Att du hatar ditt liv och alla,
säg hur vi lät dig falla.
När vi vaknar upp finns du ej mer där,
och vi som höll dig så kär.
Skadorna skadar honom mest,
han mår verkligen pest.
Han behövde en sol,
och inte en till nordpol.
Allt han fick var ett iskallt bemötande av smärta,
detta gick rakt igenom hans ömma hjärta.
när du snabbt lämnade henne bar.
Plågades av minnen du inte kan förstå,
med tiden blev hon så,
tillbaka dragen och nervös,
du skrämde henne till och med när du nös.
Dom levde tillsamnas morgon som kväll,
till slut fick alla veta på allt skäll.
Alla ord som sitter nu fast i tiden,
hur dom två kunde bli så urvirden.
All deras kärlek försvann,
och deras hat bara rann.
Ditt namn dom aldrig kunde förstå,
"fitta","hora","slampa" lät dom stå.
Dom såg inte att du var helt underbar och fin,
du var aldrig ens min eller din.
Jag försökte hålla dig kvar,
men du lämnade mig utan försvar.
Låt bli då.