April
Sunday 13 September 2009 photo 1/1
|
Förlåt.
Tankarna i mitt huvud är groteska. Riktigt jävla äckliga. Om människor viste om dom, skulle dom nog garanterat hålla sig borta från mig. Ibland blir jag rädd för mig själv. Riktigt fucking rädd för tankarna i mitt huvud. Jag vet inte vad som är fel på mig. Jag vet inte varför jag vid en ångestattack kan se för min inre syn hur jag river ut mina egna ögon, eller varför jag fantiserar om att bli påkörd när jag går över vägen, eller varför jag vill spring ut genom dörren och skrika när jag ser att pappa lagar mat. Varför jag ser en miljon småkryp kräla ut, och upp ur skålen med yoghurt, och ner över bordet och golvet. Varför jag känner hur likmaskarna krälar i magen när jag ätit för mycket, eller varför spegelbilden sväller. Jag vet inte varför jag inte bryr mig om ifall någon får reda på det längre, varför jag är helt jävla känsloapatisk. Helt borta, och iskall. Jag vet inte. Jag har ingen aning om varför jag lägger upp det här på Bdb klockan 23.30. Eller varför någon skulle bry sig, för alla har sin egna skit. Jag vet inte, har ingen aning, men jag bryr mig inte heller. Inte ett skvatt. Det enda jag vet är att jag behöver seriös hjälp. Och det snart. Om jag ska orka stanna hos änglasyster måste jag ha hjälp. Även om det är det sista demonerna vill. Dom vill ha mig för sig själv. Jag är inte värd hjälpen, säger dom. Jag förtjänar att må skit. Rehab is for quitters, ya know? Fyfan. Fyfan för mig, fyan för alla blinda människor som vägrar öppna ögonen, fyfan för mina tankar och det dom gör med mig, fyfan för demoner som stjäl mina vingar och ätstörningar som stjäl min livskraft, för destruktiva beteenden och psykiatriker som tror dom fattar, fast dom inte har en jävla aning om någonting. Fyfan för föräldrar som inte bryr sig, inte har tid att bry sig. Fyfan för att vara helt ensam med sina tankar som enda sällskap, och fyfan för märkerna dom lämnar. Hela världen kan dra åt helvete.
Tankarna i mitt huvud är groteska. Riktigt jävla äckliga. Om människor viste om dom, skulle dom nog garanterat hålla sig borta från mig. Ibland blir jag rädd för mig själv. Riktigt fucking rädd för tankarna i mitt huvud. Jag vet inte vad som är fel på mig. Jag vet inte varför jag vid en ångestattack kan se för min inre syn hur jag river ut mina egna ögon, eller varför jag fantiserar om att bli påkörd när jag går över vägen, eller varför jag vill spring ut genom dörren och skrika när jag ser att pappa lagar mat. Varför jag ser en miljon småkryp kräla ut, och upp ur skålen med yoghurt, och ner över bordet och golvet. Varför jag känner hur likmaskarna krälar i magen när jag ätit för mycket, eller varför spegelbilden sväller. Jag vet inte varför jag inte bryr mig om ifall någon får reda på det längre, varför jag är helt jävla känsloapatisk. Helt borta, och iskall. Jag vet inte. Jag har ingen aning om varför jag lägger upp det här på Bdb klockan 23.30. Eller varför någon skulle bry sig, för alla har sin egna skit. Jag vet inte, har ingen aning, men jag bryr mig inte heller. Inte ett skvatt. Det enda jag vet är att jag behöver seriös hjälp. Och det snart. Om jag ska orka stanna hos änglasyster måste jag ha hjälp. Även om det är det sista demonerna vill. Dom vill ha mig för sig själv. Jag är inte värd hjälpen, säger dom. Jag förtjänar att må skit. Rehab is for quitters, ya know? Fyfan. Fyfan för mig, fyan för alla blinda människor som vägrar öppna ögonen, fyfan för mina tankar och det dom gör med mig, fyfan för demoner som stjäl mina vingar och ätstörningar som stjäl min livskraft, för destruktiva beteenden och psykiatriker som tror dom fattar, fast dom inte har en jävla aning om någonting. Fyfan för föräldrar som inte bryr sig, inte har tid att bry sig. Fyfan för att vara helt ensam med sina tankar som enda sällskap, och fyfan för märkerna dom lämnar. Hela världen kan dra åt helvete.
Comment the photo
Jag älskar dig och det vet du! Du är bara min och det vet du!
Gör inget dumt hjärtat mitt<3
18 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/failteddy/409320128/
Visa toppen
Show footer