September
Wednesday 6 February 2008 photo 3/3
|
Älskade älskade du. För du vet, du MÅSTE veta att jag faktiskt älskar dig! Älskar dig så att jag skulle kunna dränkas av alla mina känslor som du en gång förde med dig. För visst är vänskap något unikt och vakert. Rent och fullt av tillit! Jag ville aldrig någonsin att det skulle ta slut, aldrig vår vänskap som är så viktig för mig, men det är ju alltid du och inte jag som säger att allting har sitt slut. Jag hatar slut, jag tål inte slut. Jag är allergisk mot slut! Igårkväll när jag låg i min säng så tittade jag i min fönsterkarm och bland den enorma högen av bråte så fann jag faktiskt en del guldklimpar. Texter och brev från dig, dikter jag skrivit,en massa minnen och man kan inte annat än att gråta och sakna och nästan bli frustrerad över att det inte längre är som det var. Jag vill ha det så, det vet du! För jag behöver ju stabilitet i min tillvaro och trygghet. Rutiner och att allting är som det alltid brukade vara. Men du , du är ju friheten själv och vill flyga! Jag har alltid varit hemskt hemskt rädd för att du en dag ska ta dina vingar och bara flyga bort från mig och nu lite i taget så ser jag dig bara längre och längre bort ifrån mig och mina armar når inte längre dig när dem sträcker sig ut efter din trygga hand. Vart tog du vägen, jag vill ha din hand igen. Fatta! jag vill ha din hand. Men är rädd att det inte går, så som försvar så förösker jag inse fakta(den fakta som jag ser). Men snälla älskade du. Är min verklighetn nu uppoch ner så snälla skrik till mig att jag har fel! JAG VILL SÅ GÄRNA HA FEL(och det är ingen normal vilja från mig)
Annons
Visa toppen
Show footer