May
Saturday 28 November 2009 photo 1/2
|
Ni som känner att ni orkar läs annars, bry er inte!
Just nu känner jag är weighted companion cube är min bästa vän!
Jag är en väldigt osocial person. Varför är jag det? Jag vet att jag hela tiden vill vara med folk... då jag väl vill så kan ingen. Folk är på lan... folk är på e4:an och jag sitter här med täcket runt mig, halvgråter och har ätit snart en hel kladdkaka som jag funderar på att spy upp med tanke på mitt illamående. Ja det är sant som dem sagt: The cake is a lie! Den gör inte en lyckligare. Mat brukar fylla sådana tomrum som detta men det går inte. Inte idag. Jag känner mig inte övergiven. Jag har övergivit dem och jag känner mig inte som den bra vännen jag var då jag var liten. Jag vet att alla säger att: Du är fortfarande en bra vän!
Men jag kan inte bli som förr. Jag är fast i ett tomrum och VILL aldrig ta tummen ur arslet och ringa någon. Folk har sagt att dem vill att jag hör av mig men att ta ett sådant stor steg för mig är hopplöst! Jag sitter för mig själv och tänker: jag orkar inte göra något!
Jag vill ändå vara med någon samtidigit. Som sagt: Jag blir aldrig nöjd!
Du av alla har börjat vara mer social än mig. Jag är glad för din skull att du inte hamnat i samma helvete som jag! Jag lever i det du levde i innan vi träffades och jag är glad att jag räddade dig ur det hela. Jag kanske inte gjorde det helt men jag BIDROG med en hel del! Man kanske inte ska ta fram egot i det hela. Folk klagar och säger si och så men jag vet inte vem jag ska tro!
Folk har som sagt olika saker, jag hamnar i kläm mellan människor där t.ex. den ena ljuger och den andra är taskig. ELLER VAD FAN VET JAG?! Jag vet ingeting längre... jag är inte säker på något allmänt! Jag fattar inte ens varför jag tar upp dessa saker nu då jag är som mest ensam. Kanske för att ingen förstår mig på DET viset. Jag försöker öppna mig så klart som möjligt men jag blir iaf inte förstådd. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte ens om jag är snäll eller elak för jag berättar den information jag vet! Är det för en god sak eller är det kanske bra att hålla käften ibland?
Jag har aldrig passat in i grupper. Jag har oftast sett mig själv som det femte hjulet... kanske inte till en negativ sak hela tiden men men vid vissa tillfällen så stör jag balansen i det hela. Jag kan förstöra stämningar hur fort som helst och jag kan även göra dem bättre. Sedan så är det olika människor som får olika reaktioner i det hela.
Det jag önskar med livet är att bli förstådd. Vissa förstår mig till en viss del men vid vissa tillfällen kan folk inte se hur dåligt jag mår.. Jag som trodde att du av alla skulle förstå mig. Jag har öppnat mig så mycket som möjligt för dig men du fattar inte mitt liv helt enkelt. Du ser då jag är ledsen men det är inte så mycket du bryr dig om längre. Jag menar inte hela detta inlägg till dig men just vid att bli förstådd. Det kanske är dumt att skriva en sådan sak här men jag har rätt att få skriva av mig. Detta är inte till någon negativ del utan mina tankar.
Jag vill att mina vänner jag har kvar ska få må bra... om jag är med i deras liv eller inte får dem avgöra, bara dem är lyckliga är jag det.
Jag älskar er.
Just nu känner jag är weighted companion cube är min bästa vän!
Jag är en väldigt osocial person. Varför är jag det? Jag vet att jag hela tiden vill vara med folk... då jag väl vill så kan ingen. Folk är på lan... folk är på e4:an och jag sitter här med täcket runt mig, halvgråter och har ätit snart en hel kladdkaka som jag funderar på att spy upp med tanke på mitt illamående. Ja det är sant som dem sagt: The cake is a lie! Den gör inte en lyckligare. Mat brukar fylla sådana tomrum som detta men det går inte. Inte idag. Jag känner mig inte övergiven. Jag har övergivit dem och jag känner mig inte som den bra vännen jag var då jag var liten. Jag vet att alla säger att: Du är fortfarande en bra vän!
Men jag kan inte bli som förr. Jag är fast i ett tomrum och VILL aldrig ta tummen ur arslet och ringa någon. Folk har sagt att dem vill att jag hör av mig men att ta ett sådant stor steg för mig är hopplöst! Jag sitter för mig själv och tänker: jag orkar inte göra något!
Jag vill ändå vara med någon samtidigit. Som sagt: Jag blir aldrig nöjd!
Du av alla har börjat vara mer social än mig. Jag är glad för din skull att du inte hamnat i samma helvete som jag! Jag lever i det du levde i innan vi träffades och jag är glad att jag räddade dig ur det hela. Jag kanske inte gjorde det helt men jag BIDROG med en hel del! Man kanske inte ska ta fram egot i det hela. Folk klagar och säger si och så men jag vet inte vem jag ska tro!
Folk har som sagt olika saker, jag hamnar i kläm mellan människor där t.ex. den ena ljuger och den andra är taskig. ELLER VAD FAN VET JAG?! Jag vet ingeting längre... jag är inte säker på något allmänt! Jag fattar inte ens varför jag tar upp dessa saker nu då jag är som mest ensam. Kanske för att ingen förstår mig på DET viset. Jag försöker öppna mig så klart som möjligt men jag blir iaf inte förstådd. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte ens om jag är snäll eller elak för jag berättar den information jag vet! Är det för en god sak eller är det kanske bra att hålla käften ibland?
Jag har aldrig passat in i grupper. Jag har oftast sett mig själv som det femte hjulet... kanske inte till en negativ sak hela tiden men men vid vissa tillfällen så stör jag balansen i det hela. Jag kan förstöra stämningar hur fort som helst och jag kan även göra dem bättre. Sedan så är det olika människor som får olika reaktioner i det hela.
Det jag önskar med livet är att bli förstådd. Vissa förstår mig till en viss del men vid vissa tillfällen kan folk inte se hur dåligt jag mår.. Jag som trodde att du av alla skulle förstå mig. Jag har öppnat mig så mycket som möjligt för dig men du fattar inte mitt liv helt enkelt. Du ser då jag är ledsen men det är inte så mycket du bryr dig om längre. Jag menar inte hela detta inlägg till dig men just vid att bli förstådd. Det kanske är dumt att skriva en sådan sak här men jag har rätt att få skriva av mig. Detta är inte till någon negativ del utan mina tankar.
Jag vill att mina vänner jag har kvar ska få må bra... om jag är med i deras liv eller inte får dem avgöra, bara dem är lyckliga är jag det.
Jag älskar er.
du vet att du är den bästa som finns :)
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fiiiisk/427390889/
Visa toppen
Show footer