May
Sunday 10 January 2010 photo 3/5
|
Igårkväll då du stod där framför mig pratade vi och hade det jättetrevligt i väntan på din pappa. Vi pratade om allt möjligt när jag plötsligt kände att jag behövde få ut ord med människan. Dock blev det inte så mycket av det utan blev en snabb konversation för jag vet hur illa till mods och obehaglig han känner sig i närheten av mig då jag tar upp sådana ämnen. Samma gamla visa. Mår jag dåligt så försöker man byta samtalsämnet så att jag ska må bra för stunden.
Han tittade på mig och frågade med en allvarlig blick: Hur känns det att börja skolan... egentligen?
Jag tittade på han och han såg direkt att jag skulle bryta ihop. Jag försökte lägga till ett leende men sorgen blev för stor och tårarna började rinna när jag fick fram orden: Det känns förjävligt och plågsamt.
Han tittade ner på den snövita marken en stund. Han bara stod där när mina tårar kom strömmandes. Han visste att jag mådde dåligt över detta och han visste att jag kämpade. Jag stod där som ett fån och hoppades på att få en omfamning som ett tecken på att han brydde sig. Han bara stod där och tittade i snön. Jag kände en liten ilska men samtidigt så kunde jag förstå. Han ville nog trösta mig men han hade sina skäl för att inte göra som jag hoppades. Bara en liten kram var det jag behövde. En kram gör allt så mycket lättare och allt trycks ut direkt då. Jag är bara mänsklig. Jag är ett dumt får. Ett dumt förälskat får.
Han tittade på mig och frågade med en allvarlig blick: Hur känns det att börja skolan... egentligen?
Jag tittade på han och han såg direkt att jag skulle bryta ihop. Jag försökte lägga till ett leende men sorgen blev för stor och tårarna började rinna när jag fick fram orden: Det känns förjävligt och plågsamt.
Han tittade ner på den snövita marken en stund. Han bara stod där när mina tårar kom strömmandes. Han visste att jag mådde dåligt över detta och han visste att jag kämpade. Jag stod där som ett fån och hoppades på att få en omfamning som ett tecken på att han brydde sig. Han bara stod där och tittade i snön. Jag kände en liten ilska men samtidigt så kunde jag förstå. Han ville nog trösta mig men han hade sina skäl för att inte göra som jag hoppades. Bara en liten kram var det jag behövde. En kram gör allt så mycket lättare och allt trycks ut direkt då. Jag är bara mänsklig. Jag är ett dumt får. Ett dumt förälskat får.
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fiiiisk/436686726/
Visa toppen
Show footer