Sunday 25 April 2010 photo 1/1
|
Drivs av en sådan ångest p.g.a. massa känslor. Vill bara slå något just nu, vill bara gråta ut och vill bara känna frid. Jag har älskat helgen dock så finns det gränser då det kommer till överansträngning av hjärnan.
Jag har arbetat konstant i helgen. från 20:00 då vi kom fram till Dalarna till kanske 23:00. Lördagen blev det från klockan 10:00 till kanske 22:00. Söndagen blev från 9:30 till 11:00. SLUT!
Däremot är det inte orsaken till min jobbiga ångest. Jag känner mig så vilse i mig själv och jag vet inte vars jag har mig själv, mina vänner eller någon alls. Jag vet inte vad folk tycker, tänker eller något och det brukar jag oftast ha STENKOLL på. Detta har drivit mig till vansinne och jag är livrädd för att förlora de vänner jag har kvar förrutom UNF. Men mitt liv handlar inte om att ha spridda kontakter över hela Sverige! Jag har mina vänner och ja älskar dem... men jag får sådan distans med dem att jag inte vet vad jag ska göra. Jag vill att dem ska veta att jag älskar dem.
Särskillt en av mina vänner. Jag önskar att jag verkligen hade tid med dig och du med mig. Men vi glider bara ifrån varandra mer och mer. Det gör mig nedstämd för jag vet att jag kan prata med dig om ALLT! Dessvärre så har du aldrig frågat mig, aldrig hört av dig men du har pratat med mig nästan varje dag. Jag frågar: Hitta på något någon helg då vi är lediga?
Det enda svar jag får är: Kanske...
Eller tvärtom då du har frågat mig... Jag kanske ser bort från de helger vi faktiskt umgås... men det är så sällan. Jag har kanske umgåtts med dig på fritiden max 10 ggr på 5 månader. Inte världens sämsta... men det kunde varit mer..
Jag vet att du är upptagen just nu och det är jag med så just nu går det inte att klandra... men tänk om jag förlorar dig? Det skulle vara jättehemskt för min del... för jag bryr mig om dig. Du är min bästa vän!
Nej, nu ska jag göra lite gitarr och sedan sova.
Jag har arbetat konstant i helgen. från 20:00 då vi kom fram till Dalarna till kanske 23:00. Lördagen blev det från klockan 10:00 till kanske 22:00. Söndagen blev från 9:30 till 11:00. SLUT!
Däremot är det inte orsaken till min jobbiga ångest. Jag känner mig så vilse i mig själv och jag vet inte vars jag har mig själv, mina vänner eller någon alls. Jag vet inte vad folk tycker, tänker eller något och det brukar jag oftast ha STENKOLL på. Detta har drivit mig till vansinne och jag är livrädd för att förlora de vänner jag har kvar förrutom UNF. Men mitt liv handlar inte om att ha spridda kontakter över hela Sverige! Jag har mina vänner och ja älskar dem... men jag får sådan distans med dem att jag inte vet vad jag ska göra. Jag vill att dem ska veta att jag älskar dem.
Särskillt en av mina vänner. Jag önskar att jag verkligen hade tid med dig och du med mig. Men vi glider bara ifrån varandra mer och mer. Det gör mig nedstämd för jag vet att jag kan prata med dig om ALLT! Dessvärre så har du aldrig frågat mig, aldrig hört av dig men du har pratat med mig nästan varje dag. Jag frågar: Hitta på något någon helg då vi är lediga?
Det enda svar jag får är: Kanske...
Eller tvärtom då du har frågat mig... Jag kanske ser bort från de helger vi faktiskt umgås... men det är så sällan. Jag har kanske umgåtts med dig på fritiden max 10 ggr på 5 månader. Inte världens sämsta... men det kunde varit mer..
Jag vet att du är upptagen just nu och det är jag med så just nu går det inte att klandra... men tänk om jag förlorar dig? Det skulle vara jättehemskt för min del... för jag bryr mig om dig. Du är min bästa vän!
Nej, nu ska jag göra lite gitarr och sedan sova.
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fiiiisk/454607658/