10 July 2010
Familjen avgör vem du är
Blog post from SoclogIdag läste jag ut en bok av Elisabeth Schönbeck som heter Äldst, Yngst eller Mittemellan - Din placering i syskonskaran och hur den påverkar dig. Det är en bok som min mamma haft ett tag och som jag varit lockad att läsa eftersom jag själv alltid funderat över hur jag påverkats av att vara mellanbarn. Sanningen är den att vilka syskon vi har eller inte har påverkar oss jättemycket, till och med våra föräldrars placering i deras syskonskara påverkar oss. Jag blev faktiskt nästan lite rädd när jag insåg EXAKT hur mycket det avgör våra liv. Familjen kan vara en fantastisk sak, vår trygghet i livet, men det kan också vara det som bryter ner ens självförtroende eller tvingar oss att växa upp alldeles för fort. Boken är lättläst och har rätt många intressanta exempel.
Mycket man läser om i boken är rätt logiskt, storasyskon får större krav på sig från föräldrarna och blir mer ansvarstagande och fokuserar på att prestera för att bli älskade, medan småsyskon blir "vildare" eftersom de är friare från krav och blir älskade bara för att de "är". Mellanbarn sitter oftast i den positionen att de kan välja mer eller mindre ifall de vill bli mer av ett storasyskon än ett lillasyskon eftersom de omgetts av minst ett äldre och ett yngre syskon. Äldstabarn eller endabarn utgör majoriteten av riksdagen och de stora chefsposterna medans du hittar gott om småsyskon bland brandmän eller i kön till Idol-auditions. Dock är det ingendera som kan anses bättre än den andre, tro mig! Och både storasyskon och småsyskon behövs i världen.
Det är nog ingen större idé att jag försöker förklara alla inbördes förhållanden som påverkar vem man är, det är ju inte så att alla äldstabarn blir riksdagsmän och allas småbröder hamnar i Idol, men sanningen är att när man börjar fundera närmare på sin egen situation så inser man att man är redan djupt präglad av sin placering bland syskonen. Jag själv har tre syskon: en äldre bror, en äldre syster och en yngre bror. Jag är således tredje barnet av fyra, varken äldst eller yngst (de positionerna som är mest utpräglade). Jag har "valt" att vara mest en storasyster, en ansvarstagande person som försöker vara skötsam och rättrådig, men jag kämpar med att vilja vara ett lillasyskon som slipper ta ansvar och som bara gör som den vill, utan att få skuldkänslor. Det speglas i det ganska mållösa livet som jag flyter runt i. Jag vill saker, men jag vill inte vara den som tar ansvar för att det händer.
I förlängningen påverkar detta också oss och våran partner. En lillebror och en storasyster eller en storbror och en lillasyster är en bra matchning eftersom det inte blir någon konflikt mellan vilka roller man ska ha (t ex är min mamma en storasyster medans min pappa är en lillebror, och de har varit tillsammans i ungefär 35 år nu). Däremot kan det bli knepigt om två äldstabarn gifter sig och inte kan komma överens om vem som ska bestämma. Eller om två småsyskon flyttar ihop och hela tiden väntar på att den andre ska ta ansvar för något. Och detta grundas på bland annat statistik. Giftemål bland dåligt matchade syskonroller ger mycket mycket högre andel skilsmässor än de som består av en storasyster/lillebror eller vice versa! "Personkemi" kan slänga sig i väggen, det som vi letar efter är någon som har en kompletterande roll, oavsett om vi inser det eller inte.
Jag tycker att alla borde lära sig mer om sin familjs påverkan på en själv, och det borde vara en standardkurs för blivande föräldrar. Det finns SÅ många sätt att fucka upp sina barn på att man inte borde få skaffa barn förrän man har MVG i "Hur-man-inte-förstör-sina-barns-liv"-kursen. Men oavsett om man haft en lycklig barndom eller inte så är det oerhört intressant läsning som ger både en och annan aha-upplevelse som kan göra livet både bättre och lättare.
Direct link:
http://dayviews.com/fajjah/2010/7/10/