När jag varit på andra filmföreställningen för dagen (Dödslistan) så skulle jag bege mig hemåt tillsammans med Johanna och Jennie. När jag står på spårvagnen tillbaka till vandrarhemmet får jag ett samtal från en förtvivlad Mickan. Hon hade gått vilse, hon kunde inte be någon om hjälp för hon mindes inte vad vandrarhemmet hette eller vad hållplatsen hette heller för den delen. Tänkte till en början bara ge henne namnen, men när jag hörde att hon började snyfta kunde jag inte stå emot. Yes, I'm weak for cryings. Frågade om hon ville att jag skulle komma och hämta henne och inledde kort därefter Operation rädda Mickan. Helt på egen hand (okej så svårt var det inte) åkte jag vidare med spårvagnen för att möta upp henne och eskortera henne till vandrarhemmet. God bless mitt halvt fotografiska minne! A friend helps a friend in need, indeed!

Annons

The photo has no tags

Camera Canon IXUS 117 HS

Focal length 5 mm

Aperture f/8.0

Shutter 1/250 s

ISO 100

Date

April 2015