"Senpai, your brain is this big~"

På kvällen tog jag och Kim en promenad i Linköpings centrum för att sedan återvända mot konventsområdet. Jag återvände till konventsområdet, rättare sagt, medan Kim begav sig vidare till hotellet för att ge upp för dagen helt enkelt. Jag återanslöt mig till Munk och Henny som satt på en bänk. Helt från ingenstans bara hörde jag hur något lät jättehögt precis i mitt öra och detta framkallade vad Munk trodde var en panikattack. Själv minns jag inte helt och hållet vad det var som hände, mer än att mina händer och fötter domnade bort och att jag kände mig helt yr. Det visade sig att det var några av Pingusarna som sprang runt och tutade folk i öronen med hundleksaksgrisar. Henny gick och sa till dem och strax därpå kom de och bad om ursäkt för att jag hade blivit så rädd. Det var fint att de bad om ursäkt, och jag fick till och med en dinosaurie som tröst, men jag kände mig verkligen jättedum när de sa förlåt. Jag menar, de menade ju faktiskt inget elakt, de ville vara skrämmas på skoj. De kunde ju inte veta att jag har jättekänsliga öron kombinerat med att jag är lättskrämd som fan. I felt so stupid.. OTL

Oh well, det slutade i alla fall lyckligt!

Annons

The photo has no tags

Camera Canon EOS 500D

Focal length 18 mm

Aperture f/3.5

Shutter 1/20 s

ISO 1600

Date

April 2015