March
Sunday 18 March 2012 photo 1/1
|
the world ain't all sunshine
En kylig morgon föddes en häst. Det första han såg när han kom till världen var hur vattnet i bäcken porlade, hur dom små insekterna surrade till blomma till blomma i det våta gräset och hur fria svalorna som flög över himmelen såg ut. Hans mamma var en mycket klok häst och berättade att livet var hårt, men att man alltid skulle tro på att det blev bättre.
Dom första månaderna var underbara tyckte han. Plötsligt så behövde han inte sin mamma lika mycket, och började istället upptäcka livet. En dag när han rullade sig i hagen så råkade han rulla under staketet. Precis som alla andra hästar var han snäll - men hade bara sett den bra sidan av livet än. Han ställde sig vid grinden och väntade på att människan skulle leda in han i sin hage igen tills hans vänner.
Istället när människan kom så blev den plötsligt arg på honom. Hon sade höga ord innan hon tog på honom grimman & öppnade grinden och ledde in honom med hårda tag i grimman.
Plötsligt var det dags för hästen att komma in ofta. Människorna borstade honom och petade på honom överallt. Han var otroligt kittlig, och för att visa människan att han inte ville, så började han bita i luften och lyfta på benen för att visa. Människan slog plötsligt till honom och han förstod inte varför.
I några år höll det på såhär, han blev missförstådd men då tänkte han alltid på sin mammas ord och på svalorna och det porlande vattnet i bäcken. En dag så fick han plötsligt en iskall metallsak in i munnen och ett obekvämt tungt föremål på ryggen & en rem under magen drogs åt så att hästen fick svårt att andas.
Hästen. som hade fått namnet Follow blev så fruktansvärt rädd, han hade aldrig känt såhär. Han började stegra och försöka ta sig från människorna och allt skrämmande, men människorna höll fast. Han försökte verkligen ta sig därifrån och plötsligt hade han råkat sparka en av människorna. Då hämtade den ena människan en lång pinne, och varje gång människans hand drog genom luften smärtade det till. Förstod dom inte, det enda han ville var att komma bort från rädslan?
Så höll det på i flera veckor, tills det kom en liten flicka med sin mamma och sin pappa. Hon fick vara själv med hästen en stund, och hon gick runt honom och fick syn på alla ärren. Då viskade hon i hans ena öra samtidigt som hon strök honom långsamt i pannan. Från det ögonblicket var han inte rädd.
Några dagar sedan kom flickan och hennes föräldrar igen. Han leddes till gårdsplanen till en mörk stor låda var bakom deras bil. Han var så otroligt rädd, men det var flickan som ledde honom in, och han litade på henne.
Han trivdes i sitt nya hem. Han behövde inte stå i ett stall varje natt utan kunde trava med huvudet högt dom kyliga sommarnätterna. Flickan och han var varje dag ute i skogen och upptäckte. Han fick gå helt lös, men han skulle aldrig rymma ifrån henne. Dom brukade ligga ner i en glänta i skogen och lyssna på alla fåglarna, och ibland gå i bäcken. Han skulle aldrig göra henne illa, för det var hon som hans trygghet och hans lycka. Så ibland hoppade hon upp på honom, och tillsammans flög dom över mossan i skogen.
Guldstjärna till dig som läst hela,
någon som vill att jag skriver nästa del också?..
Ja, jag orkar inte skriva så bra men det får gå.
Annons
Visa toppen
Show footer