February
Wednesday 26 November 2008 photo 2/2
|
Det var en av de där dagarna då julen är riktigt nära. Hemma hos Fanny hade julförberedelserna varit igång hela dagen. Man hade hämtat in granen och klätt den fint. Bakat pepparkakor och lyssnat på julsånger. De kläder som Fanny skulle ha på sig låg fint framlagda på en stol och väntade på den stora dagen, JULAFTON. Fanny hade tagit ett varmt bad med många bubblor och nu var det dags för henne att sova. Men när hon skulle krypa ner i sängen låg det något på kudden som inte hade legat där förut. Det var en liten lapp, och på den stod det så här:
Kära Fanny!
Du är säkert nyfiken på hur det ser ut i tomteverkstan så här innan jul. Om du vill komma och hälsa på ska du göra så här: Sätt dig vid granen och blunda. Tänk sedan på mig.
Hälsningar Tomten
Fanny blev så glad att hon hade svårt att somna. Men ändå låg hon i sin säng tills hon hörde att alla de andra där hemma sov. Då smög hon upp, tog på sig en varm tröja utanpå pyjamasen och smög fram till granen. Den stod där så vacker i mörkret och lyste som om den var förtrollad. Hon satte sig så nära hon kunde vid granen, stängde sina vackra blå ögon och tänkte: Tomten, tomten, tomten.
Plötsligt hördes ett väldigt oväsen utanför. Fanny blev avbruten i sitt önsketänkande och blev bara tvungen att titta upp. Där, utanför fönstret, stod den största släde hon trodde fanns. Framför släden stod fyra renar fastspända. I släden satt fem små tomtenissar. Trots att Fanny aldrig hade sett tomtenissar på riktigt förstod hon att det är just vad de måste vara. De hade lustiga luvor på huvudet och roliga spetsiga skor. Tomtenissarna verkade inte bry sig om Fanny där hon stod helt förundrad i fönstret, utan kivades om vem som skulle sitta längst fram i släden. Fanny tittade förundrat på renarna, den ena ståtligare än den andra, och såg plötsligt att de inte alls stod på marken, utan svävade en bit ovanför den. Plötsligt vände en av renarna sitt huvud mot henne och började tala. Han sa:
– Du ville visst komma och hälsa på hos Tomten. Skynda dig då, vännen min. Vi måste åka vidare nu.
Med en rasande fart sprang Fanny ut genom ytterdörren och ut på gatan. Tomtenissarna slängde ner en repstege till henne så att hon kunde klättra upp till dem i släden. Sedan bar det av.
De flög först över hela Pumpvägen , som var gatan där Fanny bodde. Sedan styrde renarna kosan mot himlen och då gick det ännu fortare. De for en lång stund och under tiden berättade tomtenissarna att Tomten hade så fullt upp nu att han inte kunde komma själv. De berättade också att varje år är det ett barn som får komma och hälsa på, och i år hade Tomten valt Fanny därför att hon hade varit extra snäll.
Så började släden åka lite långsammare och sjönk ner mot marken. Runt omkring var det bara vitt. Det låg massor av snö på marken, på träden och på hustaken. De hade kommit fram till en liten by med massor av små söta stugor. Stugorna stod i en ring och i mitten stod en jättestor gran. Den var ännu inte klädd men i den fanns något som rörde sig fram och tillbaka. Fanny tittade noga och såg att det var små möss som sprang fram och tillbaka i granen och verkade ha väldigt bråttom. När en mus hängde upp en julgranskula så tog en annan mus ner den. Och så där höll de på.
– Vi har inte hunnit klä granen ännu, sa en av tomtenissarna, så därför hjälper husmössen oss. Men de är lite virriga och kan inte komma överens om hur det ska vara, suckade han.
Tomtenissarna och Fanny hoppade ner från släden och sjönk ner i den vita snön.
– Pang, sa det plötsligt och Fanny kände något kallt i nacken. Det var en snöboll som hade träffat henne. Tomtenissarna var på sitt busiga humör, men Fanny var inte sen att ge igen. När de stod där och kastade snöbollar på varandra som bäst hördes en kvinnoröst:
– Så ja, så ja, nu får det vara slutbusat! Kom in i värmen istället och hjälp mig och Tomtefar.
Det var Tomtemor som hade kommit ut när hon hade hört skratten och skriken från Fanny och tomtenissarna. Nu sprang alla in i stugan precis som Tomtemor hade bett dem om. Efter att hon hade skakat av sig snön började Fanny se sig omkring i stugan. Den var liten utanpå men väldigt stor inuti. Här fanns en stor öppen spis som det brann en härlig brasa i. Framför den öppna spisen stod en gungstol och i den satt Tomtemor och stickade. Vid hennes fot satt en liten katt och spann i värmen.
Mitt i rummet såg Fanny en stor trave med paket och runt dem sprang tomtenissarna och pysslade. De sorterade och paketerade och skrev etiketter. Och så allra längst bort i rummet, vid ett stort skrivbord, satt Tomtefar i egen hög person. Plötsligt tittade Tomtefar upp och Fanny tittade in i de snällaste ögon hon någonsin hade sett.
– Goddag på dig, lilla vän, sa Tomten med varm, mullrande röst.
Fanny var så häpen över allt hon hade sett att hon inte fick mål i mun utan stod där alldeles tyst.
– Ho ho, skrockade Tomtefar, kom hit så ska du få se vad det är jag gör. Och han sträckte ut handen mot Fanny .
Hon gick fram och tog den och fick hjälp att klättra upp i Tomtefars stol. Framför Tomtefar på bordet låg en stor bok och en trave med brev och långa listor. I Boken fanns namnen på alla barn i världen och vad de önskade sig av Tomten.
– Här är ditt namn, visade Tomten. Sedan läste han upp hela den önskelista som Fanny hade skickat och hon blev så glad att den hade kommit fram till Tomten. Sen fick hon säga namnen på alla sina vänner och se om deras önskelistor hade kommit fram, och det hade de.
– Så du förstår att jag har bråda tider, min flicka, sa Tomten.
Och det förstod Fanny för hon var en klok flicka på 14år. För under tiden som hon hade tittat i Tomtens bok hade en tomtenisse kommit fram till dem och tömt ännu en säck med önskelistor från barn runt om i världen.
– Nu måste jag fortsätta jobba, sa Tomtefar och ställde ner Fanny på golvet. Men gå du till Tomtemor så bjuder hon säkert på något varmt att dricka.
Och mycket riktigt, Tomtemor hade dukat fram en stor kopp med rykande varm choklad med vispad grädde på toppen. Fanny satt och drack den med förtjusning och önskade att denna stund skulle vara för evigt. Men som allt annat, även det roliga har ett slut. Tomtemor gav Fanny en stor kram och önskade henne en trevlig resa hem. Så kom tomtenissarna och sa att det var dags att hoppa upp i släden igen.
Precis som förut lyfte släden lite långsamt först men for sen allt fortare. Framför dem fanns bara den svarta natten och månen som lyste klar. Ju närmare månen de kom, desto starkare blev skenet. Till slut kände Fanny att hon inte kunde hålla ögonen öppna längre, skenet blev för starkt. Hon knep igen ögonen så hårt hon kunde för att stänga ljuset ute.
När hon öppnade ögonen igen låg hon på golvet i rummet där granen stod, hemma hos sig. Det var alldeles tyst omkring henne och mörkt ute. Hon gnuggade ögonen och undrade om hon hade drömt. Hon tänkte på Tomtefar och hans stora bok, Tomtemors goda choklad och buset med tomtenissarna. Men när hon reste sig upp för att gå till sitt rum ramlade en julgranskula ur hennes knä ner på golvet. Det var en röd och stor julgranskula, precis en sådan som en av mössen hade slängt ner i släden strax innan det var dags för Fanny att åka hem. Fanny log och hängde upp julgranskulan i granen där hemma. Hon tittade in i den och kunde se sin spegelbild.
– Det får bli vår hemlighet, sa hon till flicka n i julgranskulan, och log. Sen tassade hon tyst upp på sitt rum, kröp ner i sin säng och somnade gott.
Du är säkert nyfiken på hur det ser ut i tomteverkstan så här innan jul. Om du vill komma och hälsa på ska du göra så här: Sätt dig vid granen och blunda. Tänk sedan på mig.
– Du ville visst komma och hälsa på hos Tomten. Skynda dig då, vännen min. Vi måste åka vidare nu.
Comment the photo
Vad ska du göra i dag?
jag hittade en sida där man kunde vara med i en saga. den blev rätt rolig! :P
jag ska följa med dig!! <3<3
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fanny-nilsson/299756559/
Visa toppen
Show footer