självbetraktelse

Nu vet jag vad det är. Jag har lokaliserat känslan. Jag har egentligen vetat det en tid, åtminstone sedan någon gång i förmiddags. Det är förälskelsen. Fallet. Jag tänker inte falla. Jag tänker inte ge efter. Fru Eva sade en gång att man skall erövra. Det är ett val att välja, men det kommer inte att bli mitt val. Skall jag låta mig plågas? Nej, jag skall fokusera på väsentliga ting; arbetet, mig själv och mig själv. Imorgon åker jag till Visby och tar hand om mig själv. Imorgon åker jag till hästarna och tar hand om mig själv. På söndag åker jag till hästarna och tar hand om mig själv. På måndag arbetar jag, och tar hand om mig själv.

Jag var naiv som trodde att jag inte skulle ställas inför kvalet igen. Nu har det kommit för att stanna en tid. Jag behöver stänga in mig tillsammans med mig själv, för att ta reda på vad fan det är frågan om. Eller för att förneka allting.

Jag hör rösten. Förälskelsens röst. Jag vill inte höra den.