13 december 2007

en sådan dröm
Det finns tillfällen då man önskar vråla "JAG ÄR KÄR!".
Sådana tillfällen dyker inte upp alltför sällan.
Jag är förmodligen mest lycklig. Varför sätta fingret på lyckan?
Och... jag lever i nuet! Det kom jag fram till idag, i samma stund som jag insåg att mina tankar till största del kretsar kring det som sker omkring mig just nu. Min övertygelse förstärktes då jag mindes att jag, för någon dag sedan, försökte minnas och reflektera mig fram till mitt bästa minne tillsammans med Simon. Och jag var oförmögen! Och nu vet jag varför. När jag försökte minnas ploppade våra senaste stunder upp i mitt huvud, och de har varit nog så tillräckliga. Men inte tillräckligt unika för att vara "the very moment". Och det faktum att jag enbart kunde tänka kring de senaste minnena... innebär alltså att jag lever i nuet. Är det inte en fantastisk insikt att ha nått? Det gör mig jävligt glad, när jag tar reda på fler saker om mig själv. YES!
Jag kan absolut inte, på en plats som denna, delge vem mina tankar kretsar kring. Jag kan enbart säga (skriva) att... jag mår så gott i den här personens sällskap. Det säger väl en hel del? :D
14/12-07
Den där personen, ja... Tanken framkallar leendet.
I onsdags stack jag och Karin till hästarna för första gången på två veckor. Det var fantastiskt! Någonting hade hänt med Belinda. Hon mullrade när jag mötte henne i hagen, vilket bådade gott. Och så lugn som hon var... Har hon aldrig varit. Jag undrade vad som stod på, men jag njöt i fulla drag och tänkte att någonting har lossnat, hon har släppt in mig.
När vi kom tillbaka, drog jag tyglarna över hennes huvud. Sedan tappade jag dem, jag minns inte hur, och hon fick dem runt benet, givetvis... Men hon fick inte panik. Jag förstår det inte. Ingen panik - hon lugnade sig direkt när jag talade till henne. Sedan kunde jag gå fram till henne och knäppa upp dem. Det var så fantastiskt! Ett sådant otroligt moment of samförstånd, tillit och hela faderittan. Det gjorde mig lycklig och förundrad, och jag tror att jag älskade henne den dagen - eller kanske framförallt vid det särskilda tillfället.
Jag blir varm när jag tänker på det. För att jag håller på att lyckas, än en gång. Det är en seger som båda parter får lov att njuta av. Det är därför jag älskar det. För att det inte enbart gynnar mig. Det är inte bara jag som får en vän för livet.
Minnen är ovärderliga.
Och jag, älskande
Direktlänk:
http://dayviews.com/fannyandreasson/2007/12/13/