Thursday 19 August 2010 photo 1/1
|
En bänkrad i en rastlös sen april
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan få dig när du vill
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem
Än fanns det tusentals tårar kvar
Och de var dina att ge vem som helst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken du har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen
Passerar vi deras gränser
Annons