Wednesday 24 September 2008 photo 1/1
|
<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Du drog upp mig ur det grå, fick mig att stå och förstå att du var pojken från det blå. Men nu har du lämnat allt, låtit vänskapen bli kallt, det känns som att ta sitt sår och strö på salt. Du fånga upp mig igen, sa att jag var din bästa vän, du fick mig att ännu en gång bli till en. Du sa att du älska mig och att du skulle göra allt för att få mina tankar om dig ändra sig. Och de ändrades, jag tog dig nära igen. Men det var ett misstag för nu har du lämnat mig igen, mitt liv känns tungt, jag vet att utan dig blir livet aldrig lugnt. Jag minns de gånger du kysst mig , visat upp mig och varit stolt. Jag har lovat dig mitt hjärta och jag kommer inte ha det dolt. Kom tillbaka när du vill, för jag kommer alltid stå här och vänta tills mitt liv har nått den punkten där jag inte längre finns till. Du är min bästa vän och det ingen som kan ändra det, ingen alls. Jag saknar doften av dig vid min hals. Jag vill krama dig, kyssa dig säga att jag älskar dig, men jag vet att du aldrig kommer älska mig.
Annons