Maj
I maj fotade jag valparna ett antal gånger (;)) samt våra egna vovvar. Vår B-kull (sphynx) förevigades även dem.

Vi åkte iväg på vår första miniatyrutställningen, där både Florida och Blixten visade framfötterna.

I mitten av maj någon gång, eller om det var i början, fick jag lite insikt i vad som faktiskt hände, och därför skrev jag till Capio mitt i natten, innan jag hann ändra mig. För ändrade mig, det gjorde jag. Det har jag gjort under flera år.
De ringde redan nästa dag, och då satt jag i skolan med mina kompisar och väntade på att en lektion skulle börja. Kvinnan i andra änden påpekade hur viktigt de tyckte det var att jag skulle komma på ett möte, men jag hade redan ändrat mig. Jag var tjock, och kunde absolut inte vara sjuk. Jag åt ju normalt. Trots det bokade tog jag tiden jag fick, och sa att jag skulle försök komma. När jag gick tillbaka till klassrummet frågade Lisa, som jag satt bredvid, direkt om allt vr okej. Hon hade sett att det var ett dolt nummer, och kanske syntes det på mig att jag tyckte något var jobbigt.

Det blev iallafall så att Lisa körde hem mig, så att vi skulle hinna prata. Där och då bestämde jag mig för att jag var så trött på den här skiten rent ut sagt, och berättade därför om samtalet och mötet. Och tack och lov för det! Innan jag klev ur bilen sa hon att jag var tvungen att gå på mötet, eller berätta för mina föräldrar. Och om inte jag gjorde det så skulle hon vara tvungen att göra det. Och det var lite anledningen till att jag berättade det för henne också, jag var säker på att hon inte skulle avfärda det eller bara lämna mig ifred med problemet. Hade inte hon sagt så så hade jag ångrat mig och antagligen inte gjort någonting alls.
Anorexi kan man rätt och slätt säga hjärntvättar en totalt.

Så jag gick på mötet med mamma. I över en timme utvärderades jag ensam med en överläkare, och innan hon hämtade mamma berättade hon vad hon kommi fram till. Hon sa att jag var allvarligt sjuk och skulle behöva börja med dagsjukvård eller bli inlagd på heldygnsvården. Hur som helst så ville jag inte in på heldygn, så då fick jag börja på dagsjukvården förutsatt att det fungerade. Det fanns ingen plats just då, men de ville ha in mig så snabbt som möjligt och jag skulle antagligen få förtur, vilket kändes hemskt. Jag kunde inte köpa att jag var sjuk, och allt kändes bara helt stört och absurt.

I slutet av maj åkte jag och mamma till Frankrike på en dobermannspecial där hon skulle döma. De ville ha mig som fotograf, så det var toppen, och det var så skönt att bara få komma bort. Min underbara skola hjälpte till en massa, såjag gick inte särskilt mycket i skolan i maj eller juni, innan studenten. De hjälpte till med uppgifter så att jag skulle bli klar med det sista, och så att mina betyg inte sänktes pga uteblivna uppgifter. De skickade hem en blomma och vara bara toppen!

Annons

The photo has no tags

LunaQueen Tue 23 Dec 2014 23:58

1 comments on this photo

August 2016