Thursday 27 December 2012 photo 2/2
|
Kan man vara lyckligare lottad än att ha en bästa vän? En sån som är som ens andra halva, som ens syster? Well, för mig finns det inget viktigare.
Mitt lov är kaos. Helt seriöst. När man för en sekund känner att man börjar få kontroll över sig själv igen, trillar man ner. Igen. Och igen. Jag hatar honom. Jag hatar att jag älskar honom. Fy fan, kaos.
Det har gått tre veckor, och det känns fortfarande som jag ska sprängas inifrån. Det gör så ont att jag inte kan andas på kvällarna, när det är som värst. Ibland känner jag hur arg jag är. Att han har fått mig ner på den här nivån av lidande. Men nästa sekund föreställer jag mig hans röst...eller hans ansikte och då rasar allt.
Tur jag har My som sagt, det är verkligen i såna här tider man förstår vilka som är ens riktiga vänner. Som torkar ens tårar och intalar en att man kommer att klara det. Ta hur mycket jag betyder för dig, gånger 100, så har du hur mycket du betyder för mig.
Annons